Är han fortfarande min drömprins?
Igår träffade jag DP för en fika. På jobbet innan var jag inte nervös, jag är inte nervös för att träffa en kille som jag varit med 24/7 i flera månader. Nej, det var inte nervositet - det var förakthet. Mot mig själv. Jag hatade mig själv för att jag la extra långt tid på make-upen, klädvalet och verkligen ansträngde mig. Jag var sur på mig själv för att jag inte visste vad jag ville. Ville jag bara försöka vinna tillbaka honom, få honom att vilja ha tillbaka mig - eller ville jag sätta punkt? När jag gick in på cafét hade jag ingen aning.
Det var första gången på nästan fem månader sen jag såg honom. Där satt han. Med det vackra, vågiga håret lätt bakåtslickat, som om han bara dragit handen genom det. Solbränd, på ett gyllene sätt, tittar ner på mobilen. Jag närmar mig, han tittar upp. Vi tittar på varandra en sekund eller två, och det första jag känner är saknad. Fastän jag "hatat" honom de senaste månaderna, vet jag ändå att jag inte kan ljuga för mig själv - innerst inne har jag saknat honom hela tiden. Han kramar om mig, inte stelt - men ändå på ett väldigt vänskapligt sätt och säger "Det var inte igår direkt!". Jag tittar på honom och kan inte stå emot ett leende. Vi kallpratar lite en stund, jag berättar om Nice och resten av min semester. Om jobbet mm. Han berättar om Tyskland, om att vara tillbaka i Sverige, om sin semester.
Sen kommer vi in på den lite mer allvarliga biten. Senast vi träffades var vi förbannade på varandra. Förälskelsen förvandlades till rent hat på två röda. Och det var ingen som hade varit otrogen, blivit häktad för något ollagligt, ljugit eller liknande. Det som hände var att vi totalt förlorade bilden av varandra som personer, båda två. Allt det här inser vi båda två, ingen förnekar det och plötsligt har vårt så omogna slut (som ni fick uppleva i april) bytts ut mot något moget, där båda förstod. När latten var slut och jag egentligen bara hade en fråga kvar i mitt huvud fick han ett samtal, han var tvungen att vara tillbaka på jobbet, direkt. Han reste sig, tittade på mig en stund och sedan började han gå (till min förskräckelse, to be true). Utan att få det här att låta för filmaktigt/klyschigt så sa jag plötsligt (ungefär det här, inte ordagrannt direkt) "Ska vi bara skita i det vi hade?". Han stannar upp, tittar på mig igen, småler lite. Är det hånfullt? Är det charmigt? Är det förvåning? Nej, jag kan inte läsa hans leende. "Jag vet inte... men det vi hade var något extra SIS". Paus. "Ehm.. jag ringer dig, okej?".
Det var precis vad jag behövde. Inte kasta sig in i förhållandet igen, utan bara ett löfte om att han hör av sig - att någonting fortfarande finns kvar.
Det var första gången på nästan fem månader sen jag såg honom. Där satt han. Med det vackra, vågiga håret lätt bakåtslickat, som om han bara dragit handen genom det. Solbränd, på ett gyllene sätt, tittar ner på mobilen. Jag närmar mig, han tittar upp. Vi tittar på varandra en sekund eller två, och det första jag känner är saknad. Fastän jag "hatat" honom de senaste månaderna, vet jag ändå att jag inte kan ljuga för mig själv - innerst inne har jag saknat honom hela tiden. Han kramar om mig, inte stelt - men ändå på ett väldigt vänskapligt sätt och säger "Det var inte igår direkt!". Jag tittar på honom och kan inte stå emot ett leende. Vi kallpratar lite en stund, jag berättar om Nice och resten av min semester. Om jobbet mm. Han berättar om Tyskland, om att vara tillbaka i Sverige, om sin semester.
Sen kommer vi in på den lite mer allvarliga biten. Senast vi träffades var vi förbannade på varandra. Förälskelsen förvandlades till rent hat på två röda. Och det var ingen som hade varit otrogen, blivit häktad för något ollagligt, ljugit eller liknande. Det som hände var att vi totalt förlorade bilden av varandra som personer, båda två. Allt det här inser vi båda två, ingen förnekar det och plötsligt har vårt så omogna slut (som ni fick uppleva i april) bytts ut mot något moget, där båda förstod. När latten var slut och jag egentligen bara hade en fråga kvar i mitt huvud fick han ett samtal, han var tvungen att vara tillbaka på jobbet, direkt. Han reste sig, tittade på mig en stund och sedan började han gå (till min förskräckelse, to be true). Utan att få det här att låta för filmaktigt/klyschigt så sa jag plötsligt (ungefär det här, inte ordagrannt direkt) "Ska vi bara skita i det vi hade?". Han stannar upp, tittar på mig igen, småler lite. Är det hånfullt? Är det charmigt? Är det förvåning? Nej, jag kan inte läsa hans leende. "Jag vet inte... men det vi hade var något extra SIS". Paus. "Ehm.. jag ringer dig, okej?".
Det var precis vad jag behövde. Inte kasta sig in i förhållandet igen, utan bara ett löfte om att han hör av sig - att någonting fortfarande finns kvar.
Dagens!
En stunds sökande på internet (så länge man vet vad plaggen heter så brukar det gå..) så kan jag nu visa vad jag har på mig idag, ungefär!
Grå tunika/klänning - Ella Moss (ganska gammal, blev helt chockad när jag hittade en så bra bild!)
Väska (som hängt med ett bra tag nu) - Balenciaga
Armband - Hermés (jag & H har gjort ett tillfälligt byte..hon har mitt orangea)
Svarta shorts - ZARA (inte exakt de på bilden...)
INTE PÅ BILD:
Svarta skinnloafers/ballerinas (perfekt blandning) - MarZio 
Ser rätt bra ut va? Allt är det jag har på mig, förutom shortsen men de ser typ exakt likadana ut. Tröjan är kanske lite väl casual för jobbet, men jag hittade den långt inne i garderoben igår och blev såå sugen på att använda den! Nu ska jag äta middag, hörs kanske sen, ska lägga mig rätt tidigt då jag inte känner mig helt frisk. Puss!
Shit!
Ronja om Läs nerifrån och upp!: ÅH! :D Jag är så glad för att du är tillbaka, har saknat dina inlägg! Jobbigt det där med att bli påkommen...but I'm so glad you're back :-) Hur känns det inför att träffa Drömprinsen? | 26 Augusti, 19:51 |
Hur klantig får man bli! Annars hade jag aldrig upptäckt det... Tack du! Åh nu måste jag skicka iväg ännu ett stelt mail. "Oj jag skrev fel hehehehehe jag var så nervös och försökte vara kaxig så det blev visst fel dag. Sorry!". Tss... Korrekturläsa mina vänner, korrekturläsa!
Läs nerifrån och upp!
To: Drömprinsen <[email protected]>
From: SIS <[email protected]>
Subject: RE:Long time no see
Aggresiv, egoistisk och omogen? Thanks! Vi ses på fredag...
From: SIS <[email protected]><[email protected]>
To: Drömprinsen <[email protected]><
Subject: RE:Long time no see
Förvånad - minst sagt. Fast jag förstod väl också att vi skulle behöva som du uttrycker det försöka bete oss lite mognare. Min familj och mina vänner har trott att jag har ljugit när jag berättade hur/varför vi gjorde slut så plötsligt, de trodde jag varit otrogen eller liknande! Jag reser hem imorgon. Vad sägs om på xxx 15.00 på torsdag? /DP
Ps. Både du och jag vet nog att vi båda är väldigt aggresiva, egoistiska & omogna när det kommer till "problem" men eftersom vi är på en allmän plats kan vi väl bestämma redan innan att vi försöker hålla oss lugna? Ok?
Inget "jag saknar dig", "det ska bli trevligt att träffas", "jag är så glad att du hörde av dig". Bara formellt, stelt och lite ironisk humor. Observera att även jag var en blandning av seriös/ironisk i mailet ovan... Men men, fredag it is. Måste sätta mig ner och bara tänka vad jag vill. Vad jag känner. Fast då är det nog bättre att prata... H, räkna med att bli våldgästad om en timma eller två!
Puss!
Singel I Stockholm
From: SIS <[email protected]>
Subject: RE:Long time no see
Aggresiv, egoistisk och omogen? Thanks! Vi ses på fredag...
From: SIS <[email protected]><[email protected]>
To: Drömprinsen <[email protected]><
Subject: RE:Long time no see
Förvånad - minst sagt. Fast jag förstod väl också att vi skulle behöva som du uttrycker det försöka bete oss lite mognare. Min familj och mina vänner har trott att jag har ljugit när jag berättade hur/varför vi gjorde slut så plötsligt, de trodde jag varit otrogen eller liknande! Jag reser hem imorgon. Vad sägs om på xxx 15.00 på torsdag? /DP
Ps. Både du och jag vet nog att vi båda är väldigt aggresiva, egoistiska & omogna när det kommer till "problem" men eftersom vi är på en allmän plats kan vi väl bestämma redan innan att vi försöker hålla oss lugna? Ok?
Inget "jag saknar dig", "det ska bli trevligt att träffas", "jag är så glad att du hörde av dig". Bara formellt, stelt och lite ironisk humor. Observera att även jag var en blandning av seriös/ironisk i mailet ovan... Men men, fredag it is. Måste sätta mig ner och bara tänka vad jag vill. Vad jag känner. Fast då är det nog bättre att prata... H, räkna med att bli våldgästad om en timma eller två!
Puss!
Singel I Stockholm
Shopping, Franska Rivieran
Som alltid när jag shoppar utomlands shoppar jag inte jättemycket, men jag lägger ner jättemycket pengar på det jag väl köper (förutom i USA då..). Och även så blev det i Nice. Det nedan var inte allt jag kom hem med, det är väl det enda som är värt att se, plus det enda jag hittade bilder på. Men det är en sak till ni kommer få se (jag är i princip säker på att den går att hitta på internet), klänningen jag ska ha på mitt b-day parteey. Men det får ni se en annan gång!
Först ut: Maggie Patent Clutch från Mulberry, min älskade dyrgrip! Den kommer följa med på tusentals utekvällar kan jag lova. Köpte den i Nice då jag var på jakt efter en väska att ha med när vi gick ut, hade glömt att ta med en sådan. Tittade först i lite lägre prisklasser, men sedan var vi på ett ställe med lyxvaror för att hitta en klänning till min fest och då ser jag den här. Jag köpte den som födelsedagspresent till mig själv och jag tycker verkligen att jag behövde den! Jag har många clutches men inte någon finare, exklusivare som jag verkligen älskar. Och självklart är naturfärgade dominerande. Men den här! Lyxig, rosa, lack, stilren men inte tråkig, så SIS! Åh vad jag önskar att ni fick se den i verkligheten. Jag blir alldeles lycklig varje gång jag ser den här hemma. Freak jag vet!
Sedan köpte jag dessa all-around shorts från Helmut Lang. Jag hittade dessa på 60 % rea - verkligen ett kap enligt mig! Kvalitén är helt fantastisk och de är perfekta både till fest, vardags och jobb. Har flera par shorts i denna typ av modell (beiga och i lite grövre tyg) men antingen har dom blivit slitna och fula (så är det ju med budgetköp efter ett tag) eller så är dom trista i modellen. Men dessa älskar jag! Passar verkligen till allt och är såå sköna!
Kvalitet framför kvantitet. Hellre än perfekt clutch än tio snygga. Hellre ett par perfekta shorts i finaste kvalitet än tio budgetshorts. Det är mina principer!
Först ut: Maggie Patent Clutch från Mulberry, min älskade dyrgrip! Den kommer följa med på tusentals utekvällar kan jag lova. Köpte den i Nice då jag var på jakt efter en väska att ha med när vi gick ut, hade glömt att ta med en sådan. Tittade först i lite lägre prisklasser, men sedan var vi på ett ställe med lyxvaror för att hitta en klänning till min fest och då ser jag den här. Jag köpte den som födelsedagspresent till mig själv och jag tycker verkligen att jag behövde den! Jag har många clutches men inte någon finare, exklusivare som jag verkligen älskar. Och självklart är naturfärgade dominerande. Men den här! Lyxig, rosa, lack, stilren men inte tråkig, så SIS! Åh vad jag önskar att ni fick se den i verkligheten. Jag blir alldeles lycklig varje gång jag ser den här hemma. Freak jag vet!
Sedan köpte jag dessa all-around shorts från Helmut Lang. Jag hittade dessa på 60 % rea - verkligen ett kap enligt mig! Kvalitén är helt fantastisk och de är perfekta både till fest, vardags och jobb. Har flera par shorts i denna typ av modell (beiga och i lite grövre tyg) men antingen har dom blivit slitna och fula (så är det ju med budgetköp efter ett tag) eller så är dom trista i modellen. Men dessa älskar jag! Passar verkligen till allt och är såå sköna!
Kvalitet framför kvantitet. Hellre än perfekt clutch än tio snygga. Hellre ett par perfekta shorts i finaste kvalitet än tio budgetshorts. Det är mina principer!
Ångest...
To: Drömprinsen <[email protected]>
From: SIS <[email protected]>
Subject: Long time no see
Hej! Du blir säkert förvånad över att jag hör av mig, men J berättade att du flyttar hem igen i veckan. Skulle gärna vilja träffa dig, känns som om vi inte riktigt fick ett moget avslut (framförallt enligt i princip alla mina vänner). Hoppas att du inte feltolkar. Hur som helst, vad sägs om en kopp kaffe ngnstans i slutet av veckan? /SIS
Ohmy. J (en nära killkompis) mailade mig och berättade att DP (han har en kompis som är kompis med DP) kommer hem i veckan, och plötsligt hade jag skickat det här mailet. Fyfan vilken ångest jag har nu. Jag vill inte verka som ett jävla vrak men det var sinnesjukt jobbigt att komma över honom och samtidigt har jag ändå känt ett enormt hat (jaa faktiskt) över hur han behandlade mig innan han flyttade, han försökte inte ens få mig att förstå (inte för att jag gjorde det heller) han bara stack! Så jag tyckte det enklaste var att bara skita i honom, trots att jag skrev till er att vi kanske skulle försöka igen när han kommer tillbaka. Men det var nog bara något jag försökte intala mig själv, och nu försöker jag intala mig själv motsatsen. Jag vet inte vad jag vill! Men nu måste jag träffa honom.. om han nu ens vill träffa mig. Och tänk om han inte ens svarar.... Åh jag orkar inte! Kunde jag inte bara låtit allt vara som det är nu... åtminstone tills jag stöter på honom (för det skulle jag gjort för eller senare). Fan också. Okej jag är sjukt upprörd / nervös / ivrig / speedad just nu så att skriva känns inte som en lysande idé. Jaja det dyker väl upp ett nytt inlägg snart, sitter ju ändå klistrad framför datorn för att se om han svarar. Ohcrap nu håller jag på att falla ner i den där jävla gropen igen (gropen = inte kunna tänka på ngt annat än dp). Hoppas ni har en bra dag i alla fall...
From: SIS <[email protected]>
Subject: Long time no see
Hej! Du blir säkert förvånad över att jag hör av mig, men J berättade att du flyttar hem igen i veckan. Skulle gärna vilja träffa dig, känns som om vi inte riktigt fick ett moget avslut (framförallt enligt i princip alla mina vänner). Hoppas att du inte feltolkar. Hur som helst, vad sägs om en kopp kaffe ngnstans i slutet av veckan? /SIS
Ohmy. J (en nära killkompis) mailade mig och berättade att DP (han har en kompis som är kompis med DP) kommer hem i veckan, och plötsligt hade jag skickat det här mailet. Fyfan vilken ångest jag har nu. Jag vill inte verka som ett jävla vrak men det var sinnesjukt jobbigt att komma över honom och samtidigt har jag ändå känt ett enormt hat (jaa faktiskt) över hur han behandlade mig innan han flyttade, han försökte inte ens få mig att förstå (inte för att jag gjorde det heller) han bara stack! Så jag tyckte det enklaste var att bara skita i honom, trots att jag skrev till er att vi kanske skulle försöka igen när han kommer tillbaka. Men det var nog bara något jag försökte intala mig själv, och nu försöker jag intala mig själv motsatsen. Jag vet inte vad jag vill! Men nu måste jag träffa honom.. om han nu ens vill träffa mig. Och tänk om han inte ens svarar.... Åh jag orkar inte! Kunde jag inte bara låtit allt vara som det är nu... åtminstone tills jag stöter på honom (för det skulle jag gjort för eller senare). Fan också. Okej jag är sjukt upprörd / nervös / ivrig / speedad just nu så att skriva känns inte som en lysande idé. Jaja det dyker väl upp ett nytt inlägg snart, sitter ju ändå klistrad framför datorn för att se om han svarar. Ohcrap nu håller jag på att falla ner i den där jävla gropen igen (gropen = inte kunna tänka på ngt annat än dp). Hoppas ni har en bra dag i alla fall...
Well well..
Min enda ursäkt till det senaste, flummiga inlägg är trötthet och några glas vin för mycket. Men det var ändå inte så farligt! Kom precis hem efter en låång härlig brunch med H, Red & Baby. Nu är jag redo för min födelsedagsfest! Och som jag tidigare nämnt kommer jag att berätta om den först i efterhand. Men det har ni som läser redan förstått antar jag.
Idag ska jag hem till Storasyster (magen blir större och större för varje gång jag träffar henne. I januari är det dags!) och SP och äta familjemiddag (har blivit lite av traditon på söndagar, mysigt och gott!). Jag ska försöka få lite hintar om vad dom köpt till mig i födelsedagspresent!
Nu ska jag ringa lite jobbsamtal, bloggar sen!
En lite berusad en
Nu har mina kära vänner som jag varit i Nice tillsamans med precis gått heem. Vi har haft en jättetrevlid middag som jag och Baby lagade och drukckit gott vin, skrattat och pratat. VB hade gjort ett skitroligt bildsspel/film med massa klipp och bilder från rivieran, och alla skratttade så mkt att vi var tvugna att lägga oss på golvet hahaha . Älskar dem!
Imorrn blir det brunch med H,, Red och Baby. Så mysigt! Shit jag är verkligen inte full men jag är lite lullig och jag känner att jag inte får ur mi´g ngt vettigt plus att jag skriver lite slarvigt är trött och lite lullig ju. Men guud vilket fjortis-inlägg detta blev då kanske tar bort det imorn. ller renskriver det? Ja så får det nog bli. Heheh. Men klockan är ju inte ens ett gud så moget att mina vänner redan gått hem? Eller hur? Ohmy snart blir jag trettio haha riktigt gammalt, men jag har faktiskt ingen ångest. Eller jo lite jag känner att jag måste ta tag i mitt liv. Mmm... idag har jag vart med familjen (minus sis & SP) och kollat på vovvar. Så gulliga! Vi blev helt kära i en, så om två veckor springer den lille krabaten runt i deras villa. Ååå! Och när dom reser (mami och papi reser rätt så mkt ) så är det jag, SIS, som passar den yeyyy!
Fyfasen vilket inlägg och jag som bara är lite berusad. Och det är fakitskt sant! Men jag antar att jag är övertrött och lite flummig. Men nu ska jag sova. Puss på eer! Vi hörs imorrn, på ett mer normalt sätt! ÄLSKAR!
Imorrn blir det brunch med H,, Red och Baby. Så mysigt! Shit jag är verkligen inte full men jag är lite lullig och jag känner att jag inte får ur mi´g ngt vettigt plus att jag skriver lite slarvigt är trött och lite lullig ju. Men guud vilket fjortis-inlägg detta blev då kanske tar bort det imorn. ller renskriver det? Ja så får det nog bli. Heheh. Men klockan är ju inte ens ett gud så moget att mina vänner redan gått hem? Eller hur? Ohmy snart blir jag trettio haha riktigt gammalt, men jag har faktiskt ingen ångest. Eller jo lite jag känner att jag måste ta tag i mitt liv. Mmm... idag har jag vart med familjen (minus sis & SP) och kollat på vovvar. Så gulliga! Vi blev helt kära i en, så om två veckor springer den lille krabaten runt i deras villa. Ååå! Och när dom reser (mami och papi reser rätt så mkt ) så är det jag, SIS, som passar den yeyyy!
Fyfasen vilket inlägg och jag som bara är lite berusad. Och det är fakitskt sant! Men jag antar att jag är övertrött och lite flummig. Men nu ska jag sova. Puss på eer! Vi hörs imorrn, på ett mer normalt sätt! ÄLSKAR!
Summer of love?
Min sommar datingmässigt har varit otroligt lugn. I början av sommaren (ni hann ju precis vara med om första daten innan jag lösenordsskyddade) träffade jag ju Mr Hazel, Mr H. Han är snygg (men inte lika snygg som mitt för er så välkände ex, jag blev så jävla arg på mig själv när jag lyckades tänka på honom fastän jag var fast besluten om att gå vidare och dejta igen), trevlig och hade en jättehärlig personlighet. Vi hade några riktigt trevliga kvällar tillsamans och umgicks en hel del. I juni. Vi "sov över" hos varandra en gång eller två, träffades lite till men sen kände jag att han tappade intresset. Missuppfatta mig inte nu, han var verklgien urgullig och det var inte den där "jag-fick-omkull-dig-nu-ska-jag-hitta-ett-nytt-offer" känslan, utan det var bara som om glöden svalnade. Den där sexuella glöden som borde finnas mellan ett par som bara träffats drygt två veckor försvann oroväckande snabbt, och när han tillslut sa att "vi kanske inte skulle fortsätta träffas eftersom det ändå inte är på väg någonstans" kände jag mig ärligt talat lättad, och då menar jag verkligen det - jag säger det inte bara för att behålla min stolthet. Men jag ångrar inte den korta tiden med honom, vi hade jättekul och jag behövde den där känslan av att höra ihop med en annan kille.
Förutom Mr H flörtade jag en hel del i Nice. Där finns det gott om heta, europeer i min ålder. Och eftersom det här är en blogg om mitt datingliv så måste jag (tyvärr) avslöja att jag pinsamt nog (jag är ju faktiskt nästan trettio) upplevde ett one-night-stand. Ett riktigt härligt sådant, vi utnyttjade verkligen varandra båda två.. och vi var båda två medvetna om det. Men han var faktiskt trevlig och rolig också. Fast jag måste ju såklart erkänna att det inte kändes jättebra morgonen efter. Jag har aldrig varit en one-night-stand tjej. Hoppas att ni inte dömer mig nu..?
Men det var väl det enda som är värt att berätta på datingfronten för dessa månader. Förutom Mr H och ONS så var det bara stötande och flörtande och tafsande (inte från min sida såklart) som stod på menyn. Men är det sommar så är det!
Nu har jag hört att en viss prins kommer tillbaka i September... det känns jobbigt, störande och konstigt (sist vi pratade hatade jag honom mer än någon annan) men hela jag känner fortfarande någon sorts dragning till honom. Både fysiskt och psykiskt. Fastän vi inte träffats på flera månader. Fan också! Men mer om det en annan gång.. nu är jag galet trött.
Singel I Stockholm
Förutom Mr H flörtade jag en hel del i Nice. Där finns det gott om heta, europeer i min ålder. Och eftersom det här är en blogg om mitt datingliv så måste jag (tyvärr) avslöja att jag pinsamt nog (jag är ju faktiskt nästan trettio) upplevde ett one-night-stand. Ett riktigt härligt sådant, vi utnyttjade verkligen varandra båda två.. och vi var båda två medvetna om det. Men han var faktiskt trevlig och rolig också. Fast jag måste ju såklart erkänna att det inte kändes jättebra morgonen efter. Jag har aldrig varit en one-night-stand tjej. Hoppas att ni inte dömer mig nu..?
Men det var väl det enda som är värt att berätta på datingfronten för dessa månader. Förutom Mr H och ONS så var det bara stötande och flörtande och tafsande (inte från min sida såklart) som stod på menyn. Men är det sommar så är det!
Nu har jag hört att en viss prins kommer tillbaka i September... det känns jobbigt, störande och konstigt (sist vi pratade hatade jag honom mer än någon annan) men hela jag känner fortfarande någon sorts dragning till honom. Både fysiskt och psykiskt. Fastän vi inte träffats på flera månader. Fan också! Men mer om det en annan gång.. nu är jag galet trött.
Singel I Stockholm
THREEWORDS:ILOVEYOU
Hey! Kom precis hem... Först åt jag och H middag hos henne, hon hade gjort supergod lasagne som vi kombinerade med ett glas rött. Sen bestämde jag mig trots allt för att följa med henne ut för lite drinkar och umgänge. Drog på mig ett par svarta strumpbyxor under min älskade kjol. Det var jättetrevligt men när mina oldies till vänner skulle dra vidare så bestämde jag och H oss för att gå hem. Att vandra längs stockholms gator en fredagskväll med sin bästa vän, ibland helt tysta och bara lyssna på livet runt omkring, ibland pladdrandes om allt mellan himmel och jord - det mina vänner är ett perfekt sätt att avsluta en kväll på. Tänk vilken lyx det är att bara slippa ta sig hem själv! Det är så perfekt att bo i samma hus som sin bästa vän. Man är aldrig helt ensam, men man kan vara ensam när man vill det, jämfört med när man bor tillsamans - då kan det ofta bli lite för mycket. Men en sak är säker vännen, I love you, and I always will.
Bloggar nog om någr aminuter igen. Peace and luv!
Bloggar nog om någr aminuter igen. Peace and luv!
Dagens...
Dagens humör: Sliten och trött men ganska så glad.
Dagens mående: Är inte det samma som ovan?
Dagens borde: Bestämma helt och hållet, och inte bara preliminärt vad jag ska ha på mig på min fest. Och då menar jag inte bara klänning (det vet jag redan, köpte en fantastisk i Nice) utan skor, hår, smink, väska, smycken - rubbet!
Dagens frisyr: Uppsatt, ganska så stram hästsvans till jobbet som nu är lite mer avslappnat lös.
Dagens smink: Mascara (Kanebo), highlighter (mus), aprikost läppstift (MAC) & lite solpuder (Helena Rubinstein).
Dagens klädsel: Blå kjol från net-a-porters rea (See By Chloé), svart trekvartsärmad tröja (H&M), svart skinnjacka (Acne), quiltad svart väska med gulddetaljer (Chanel) och svarta heels (Topshop). Tillräckligt dressat för jobbet, men ändå skönt och citychic (dvs att man kan gå runt på stan i det utan att känna sig som en jävla kontorsnisse hehe).
Dagens planer: Själva dagen är över, men om en stund ska jag äta hos H sen får vi se. Men det lutar åt hemgång för mig.
Dagens materiella vill ha: Urmysig Miu Miu tröja. Cashmere, härlig färg, passar till alla tillfällen, söt rosettdetalj. Need I Say More?
Dagens längtan: Morgondagens kennelbesök. Jag, bror, mami, papi & en massa hundvalpar. Mys.
Dagens fundering: Som jag nämnde tidigare - hur ska jag se ut på min fest?
Dagens beroende: Latte. Vissa dagar har jag extra mkt sug efter den älskade drycken, och idag har det slunkit ner något för många under tiden på jobbet. Hello koffein-beroende.
Dagens tråkigaste: Vädret. Nu är sommaren över på allvar...(tror jag).
Dagens tidning: Nya svenska ELLE som kom här om dagen.
Dagens låt: Det får bli ett helt album, Viva La Vida Or Death And All His Friends med Coldplay. Dom har gjort det igen! Det vill säga att dom har gjort en skiva som jag lyckats kära ner mig i totalt.
Nu ringer H... middags-dags!
Friday
Hello! Än så länge är ni bara fyra stycken som hittat hit, haha. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra... har inte tid att promota bloggen, rätt mkt på jobbet just nu. Tss.. det känns som om jag alltid har det som ursäkt men det är extra mkt eftersom vi precis kommit igång på riktigt efter sommaren, precis som våra klienter - kommer in mycket nytt. Jaja, det är härligt att vara igång igen!
Idag är det fredag, och jag kom precis hem efter en krävande men rolig dag på jobbet. Ska gå ner till H (som bor i lägenheten under min, som ni nog vet) och äta. Sen kanske det blir en drink eller två ute på stan, men jag vet inte. Har ont i huvudet och är helt utmattad. Till helgen är det inte särskilt mycket planerat. Ett besök eller två på gymmet, långbrunch med H, Baby & Red (favoriterna), kennelbesök med mami och papi (det är dom som ska köpa hund, inte jag) samt lite jobb. Kanske bjuder över Nice-gänget på middag imorgon lite spontant också.
Och snart fyller jag trettio. Fyfan vad konstigt det känns. Tänker som sagt inte avslöja ett exakt datum - plötsligt kommer jag bara berätta om min (förhoppningsvis) fantastiska födelsedag. Då vet ni inte om den var för en dag sen eller för en vecka sen. Ok? Hjälper ju egentligen ingenting - men det känns bättre så. Jag kan i alla fall berätta att jag ska ha en hejdundrandes fest - och det är den som ska planeras klart på brunchen på söndag. Men det känns bra, jag har kontroll och jag hoppas att det kommer bli en dag att minnas. Man fyller ju bara trettio en gång!
Singel I Stockholm
Idag är det fredag, och jag kom precis hem efter en krävande men rolig dag på jobbet. Ska gå ner till H (som bor i lägenheten under min, som ni nog vet) och äta. Sen kanske det blir en drink eller två ute på stan, men jag vet inte. Har ont i huvudet och är helt utmattad. Till helgen är det inte särskilt mycket planerat. Ett besök eller två på gymmet, långbrunch med H, Baby & Red (favoriterna), kennelbesök med mami och papi (det är dom som ska köpa hund, inte jag) samt lite jobb. Kanske bjuder över Nice-gänget på middag imorgon lite spontant också.
Och snart fyller jag trettio. Fyfan vad konstigt det känns. Tänker som sagt inte avslöja ett exakt datum - plötsligt kommer jag bara berätta om min (förhoppningsvis) fantastiska födelsedag. Då vet ni inte om den var för en dag sen eller för en vecka sen. Ok? Hjälper ju egentligen ingenting - men det känns bättre så. Jag kan i alla fall berätta att jag ska ha en hejdundrandes fest - och det är den som ska planeras klart på brunchen på söndag. Men det känns bra, jag har kontroll och jag hoppas att det kommer bli en dag att minnas. Man fyller ju bara trettio en gång!
Singel I Stockholm
NICE
Frankrike, rivieran, några minuter med taxi från Nice med vännerna i en fantastisk villa i en vecka. Vi var totalt nio stycken, och alla hade ett eget sovrum (Glossy & VB lät dock ett stå tomt..). Vi som åkte var jag, Red, H, VB, Glossy, Stekarn, J, Baby, Trendy & en killkompis till som vi kan kalla för Soccer (fotbollspelare). Ett sjukt härligt gäng, människor som jag kan ha otroligt kul med men samtidigt litar på till 100 %.
Veckan i Nice var obeskrivlig. En dag såg ut ungefär så här: Vakna, göra iordning en espresso/latte i den überavancerade kaffemaskinen, sätta sig i solen och äta croissants, färskpressad juice och lite färsk frukt. Sedan tog man ett dopp i poolen, simmade några längder (härligt sätt att semester-motionera på), ligga och pressa i solstolen och prata med vännerna, bada lite till, läsa böcker och tidningar, sola, lyssna på musik (vilket var något positivt så länge Soccer inte fick agera DJ). Sedan tog vi oss till Nice, åt en god lunch på någon mysig uteservering vid strandpromenaden, sen delade vi oftast på oss, några gick till stranden, några åkte på någon utflykt, några åkte tillbaka till huset och några shoppade. Jag gjorde faktiskt alltihop, men för att vara helt ärligt så höll jag mig såklart mestadels till det sistnämnda, berättar senare vad jag shoppat på semestern. Sedan åkte man hem, la sig i solstolen och sög in lite eftermiddagsol, badade mm. Sen gjorde vi drinkar, hade lite förfest. Och sedan var det middag. En gång hade vi bbq i trädgården, bjöd över lite vänner som också var på plats och hade det trevligt ända in på småtimmarna, några andra gånger gick vi på restaurang, nån gång blev vi bjudna till vänner, men för det mesta var det bara vi nio, som delade upp sysslorna och tillsamans lagade gorumetmåltider på fantastiska franska råvaror. Sen drog vi vidare till något roligt ställe och hade det härligt, dansade, drack goda drinkar och skumpa, träffade roligt folk, umgicks med varandra, njöt av sommaren, njöt av att vara trettio men ändå kunna njuta av livet på ett så ungdomligt (och patetiskt?) sätt.
Veckan i Nice var den härligaste i sommar. Nästa år kör vi repris. Fast då kanske allt är förändrat? Någon är gift, någon annan har barn, någon annan har flyttat till Kina för att jobba... vi är allihopa i ett stadie i livet där det gamla håller på att försvinna och något nytt är på intåg. Frågan är bara vad det nya är...
Men en sak är säker, Nice är grymt men grymt blir till bäst när man är där med världens bästa vänner!
Singel I Stockholm
Veckan i Nice var obeskrivlig. En dag såg ut ungefär så här: Vakna, göra iordning en espresso/latte i den überavancerade kaffemaskinen, sätta sig i solen och äta croissants, färskpressad juice och lite färsk frukt. Sedan tog man ett dopp i poolen, simmade några längder (härligt sätt att semester-motionera på), ligga och pressa i solstolen och prata med vännerna, bada lite till, läsa böcker och tidningar, sola, lyssna på musik (vilket var något positivt så länge Soccer inte fick agera DJ). Sedan tog vi oss till Nice, åt en god lunch på någon mysig uteservering vid strandpromenaden, sen delade vi oftast på oss, några gick till stranden, några åkte på någon utflykt, några åkte tillbaka till huset och några shoppade. Jag gjorde faktiskt alltihop, men för att vara helt ärligt så höll jag mig såklart mestadels till det sistnämnda, berättar senare vad jag shoppat på semestern. Sedan åkte man hem, la sig i solstolen och sög in lite eftermiddagsol, badade mm. Sen gjorde vi drinkar, hade lite förfest. Och sedan var det middag. En gång hade vi bbq i trädgården, bjöd över lite vänner som också var på plats och hade det trevligt ända in på småtimmarna, några andra gånger gick vi på restaurang, nån gång blev vi bjudna till vänner, men för det mesta var det bara vi nio, som delade upp sysslorna och tillsamans lagade gorumetmåltider på fantastiska franska råvaror. Sen drog vi vidare till något roligt ställe och hade det härligt, dansade, drack goda drinkar och skumpa, träffade roligt folk, umgicks med varandra, njöt av sommaren, njöt av att vara trettio men ändå kunna njuta av livet på ett så ungdomligt (och patetiskt?) sätt.
Veckan i Nice var den härligaste i sommar. Nästa år kör vi repris. Fast då kanske allt är förändrat? Någon är gift, någon annan har barn, någon annan har flyttat till Kina för att jobba... vi är allihopa i ett stadie i livet där det gamla håller på att försvinna och något nytt är på intåg. Frågan är bara vad det nya är...
Men en sak är säker, Nice är grymt men grymt blir till bäst när man är där med världens bästa vänner!
Singel I Stockholm
Lusten tar över!
Okej... jag öppnar bloggen igen - på prov. Lusten att blogga tar över, det får mig att glömma obehaget med att blogga anonymt (att blogga över huvudtaget) efter ett antal incidenter samt en hel del tankeställare (vad är det jag håller på med?). Jag har så mycket som jag vill berätta om - framförallt om min fantastiska sommar! Det blir inget überlångt semesterinlägg á la julen 07/08, utan jag delar upp det lite. Så räkna med en hel del inlägg det närmaste. NU KÖR VI!
Kärlek,
Singel I Stockholm
Kärlek,
Singel I Stockholm
I'm Sorry
Hej älskade älskade läsare...
Jag vet inte vad jag ska säga. Det finns flera anledningar till att jag haft bloggen nerstängd (dvs. lösenordsskyddad, men jag skriver ingenting) i sommar. En av dem är risken... jag har blivit "påkommen" (haha låter ju allvarligt det här) av en ngt yngre tjej som jag knappt visste att jag träffat, men hon kände tydligen igen mig från sthlms uteliv och lyckades lista ut vem jag var. Och jag kan säga er... det kan inte ha varit lätt. I juni mailade hon mig i alla fall och skrev ett uppmuntrande och urgulligt mail... förutom att hon avslutade med "Men du borde ju kanske tänka på att jag är nära vän med några vänner till Drömprinsen".
Så det är den stora anledningen. Jag är inte rädd eller tycker att det är riktigt jobbigt eller så, men det känns så trist att det ska behöva vara så här. Jag ville ju vara anonym, kul för henne att hon förstod vem jag var - men kan det inte räcka för henne med att HON vet det? Jag tror dessutom inte att hon kommer säga ngt till hennes enligt henne nära vänner (enligt mig så är det lite överdrivet) men det handlar mer om att det är obehagligt... att någon försöker lista ut vem jag är! Och nu är ju inte ens min blogg stor... tänk bara hur det varit om jag hade haft närmare 1000 läsare om dagen! Då skulle jag behöva vara rädd för hur många som visste vem jag var.
Jag skulle ju kunna censurera bloggen mer... men det vill jag inte! Det känns så jävla trist att behöva göra det!
Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra... men jag hatar det här! Jag har så mkt som jag vill berätta för er, och jag vill ju fortfarande blogga. Just nu känns det lite fifty fifty, så jag tipsar er att hålla ögonen öppna, klicka in här då och då. Om någon av er nu hittar hit igen. Men om jag lösenordsskyddar bloggen igen så måste det INTE betyda att jag inte börjar igen.. Som sagt, vi får se hur det blir...
JAG ÄLSKAR DEN HÄR BLOGGEN OCH JAG ÄLSKAR ER, MINA LÄSARE (på något läskigt cyber-sätt)!
När bloggen är lösenordsskyddad och ni inte kan kommentera får ni jättegärna maila mig på [email protected], om ni har några frågor eller vad som helst.
Och ja, jag är fortfarande singel! Snart blir jag 30 också - ångest! När får ni inte veta!
Love from,
Singel I Stockholm
Jag vet inte vad jag ska säga. Det finns flera anledningar till att jag haft bloggen nerstängd (dvs. lösenordsskyddad, men jag skriver ingenting) i sommar. En av dem är risken... jag har blivit "påkommen" (haha låter ju allvarligt det här) av en ngt yngre tjej som jag knappt visste att jag träffat, men hon kände tydligen igen mig från sthlms uteliv och lyckades lista ut vem jag var. Och jag kan säga er... det kan inte ha varit lätt. I juni mailade hon mig i alla fall och skrev ett uppmuntrande och urgulligt mail... förutom att hon avslutade med "Men du borde ju kanske tänka på att jag är nära vän med några vänner till Drömprinsen".
Så det är den stora anledningen. Jag är inte rädd eller tycker att det är riktigt jobbigt eller så, men det känns så trist att det ska behöva vara så här. Jag ville ju vara anonym, kul för henne att hon förstod vem jag var - men kan det inte räcka för henne med att HON vet det? Jag tror dessutom inte att hon kommer säga ngt till hennes enligt henne nära vänner (enligt mig så är det lite överdrivet) men det handlar mer om att det är obehagligt... att någon försöker lista ut vem jag är! Och nu är ju inte ens min blogg stor... tänk bara hur det varit om jag hade haft närmare 1000 läsare om dagen! Då skulle jag behöva vara rädd för hur många som visste vem jag var.
Jag skulle ju kunna censurera bloggen mer... men det vill jag inte! Det känns så jävla trist att behöva göra det!
Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra... men jag hatar det här! Jag har så mkt som jag vill berätta för er, och jag vill ju fortfarande blogga. Just nu känns det lite fifty fifty, så jag tipsar er att hålla ögonen öppna, klicka in här då och då. Om någon av er nu hittar hit igen. Men om jag lösenordsskyddar bloggen igen så måste det INTE betyda att jag inte börjar igen.. Som sagt, vi får se hur det blir...
JAG ÄLSKAR DEN HÄR BLOGGEN OCH JAG ÄLSKAR ER, MINA LÄSARE (på något läskigt cyber-sätt)!
När bloggen är lösenordsskyddad och ni inte kan kommentera får ni jättegärna maila mig på [email protected], om ni har några frågor eller vad som helst.
Och ja, jag är fortfarande singel! Snart blir jag 30 också - ångest! När får ni inte veta!
Love from,
Singel I Stockholm
