Redan den 24:e! Den här månaden har gått läskigt fort. Snart är det jul. Jul för mig innebär att jag ska till Seychellerna (ö-grupp i Indiska Oceanen med mamma, pappa och bror. Fick det i present av mamma och pappa, världens bästa present! Underbart att resa med familjen.. var hur längesedan som helst jag var på utomlands-semester med mamma, pappa och lillebror. Bigsis har jag varit på weekendreser med ett par gånger men inte resten av min underbara familj. Storasyster och SP (Storasysters man) följer inte med då hon är höggravid. Men nästa gång! Och då har vi ett tillskot i familjen också, jag ska bli moster! Mamma är jättelycklig över att bli mormor men har samtidigt världens ångest då hon tycker att det låter så gammalt. I Januari är det dags!



Men nu tappade jag tråden.. Seychellerna i jul som sagt! Underbart! Om ni inte hört talas om stället kan ni läsa mer här.
Vill inte säga för mkt nu.. men jag har ju pratat mycket om att gå vidare med min pojkvän och familjen betyder ju så mycket för mig. Det kan hända att vi blir 5 stycken på resan. Men först måste jag hitta en flygbiljett och ta mod till mig att fråga. Jag vet, jag är 30 år och vi har ett väldigt stadigt förhållande, men att be ens pojkvän att följa med på en familjeresa. Ett extremt stort steg. Lite väl stort kanske? Fast jag ville ju "ta steg", gå vidare. Men det är läskigt som fan! Fast om det blir av.. vad undebart. Umgås med min underbara pojkvän i paradiset och låta honom lära känna min underbara familj. Lovely. Upptaderar angående den femte biljetten.. men som sagt - inga förhoppningar.

Kom precis hem från jobbet, är hemma en snabbis för att sätta på mig lite bekvämare kläder och hämta lite saker som jag behöver till imorn. Ska ju sova över hos DP och hinner inte hem innan jobbet imorgon. Vi ska faktiskt göra egen sushi till middag. Har bara testat det en gång tidigare och det gick ju sådär, men nu ska vi verkligen vara seriösa och noggranna! Mysigt ska det bli i alla fall, fast ändå lite geeky haha. Som P uttryckte det när jag berättade om våra planer: 

 "Ska ni göra egen sushi! Hahah vad löjligt, typisk amerikans film.. ett förälskat par som gör sushi. Hahah jag dör! Köp hem istället"  Sen insåg hon att det är jag som är hennes chef och la till: "Men det är ju å andra sidan väldigt gulligt..".

Kanske bloggar lite från la casa de Drömprinsen när han diskar eller nåt, höhö. Annars hörs vi imorn! Kiss!
På tala om rubriken borde ni verkligen läsa den boken av Marian Keyes. Grym! Hur många tjejer där ute känner inte igen sig med Lisa? Zero?

För ett år sedan var vi vänner.
Sedan kom vi närmare och du har fyllt ett tomrum inom mig.
Du är min livsenergi, jag behöver dig för att fungera.
Jag vet att du alltid kommer ställa upp för mig.
Du vet att jag alltid kommer finnas där för dig.
Jag är säker på att du aldrig kommer att svika mig.
Men det är mer än så, du får mig alltid att skratta när jag är på dåligt humör
Vill jag ha roligt så finns du alltid där med dina galna berättelser och åsikter
Vår vänskap betyder allt för mig.
Du är en så stor del av mitt liv nu att jag får abstinens om jag inte får träffa dig.
Det här är inte smörig shit, det är ord direkt från hjärtat.
Tack för att du finns!
JAG ÄLSKAR DIG H.

Bilden har ingenting med texten att göra. Lundlund

För ett år sedan så skrev jag om det här. Jag skriver om (på ett väldigt flummigt och rörigt sätt), mig och Drömprinsen - jag undrar när vi ska ta steget från dejting till förhållande.

Nu ett år och en dag senare, är vi fortfarande på samma ställe. Visserligen så är vi i en relation nu, på riktigt. Men att vi inte kommit längre än så på ett år, känns konstigt. Jag undrar hela tiden vad som kommer hända med oss. Jag är ju ändå 30 nu. Jag är inte den typen som vill få barn när jag är 40. Jag säger inte att jag vill ha barn nu, men jag känner att jag har rätt till att tänka så nu. Jag vill gifta mig, jag vill skaffa barn och bli en riktig familj. Men först vill jag hinna ha ett underbart förhållande med den underbara kille jag vill få allt det där med. Missförstå mig inte, jag har aldrig varit så förälskad i någon som jag är i Drömprinsen, men vårt förhållande har varit långt i från underbart. Just nu är vi jättelyckliga, och det var vi innan vår paus också - men det känns ändå som om jag inte känner honom rakt egenom.

Jag längtar efter att ha någon jag kan dela allt med, min andra halva. Jag har aldrig kännt så för någon kille, jag har aldrig litat på en kille till 100 %.
Jag vill gå vidare, jag vill att han ska bli min andra halva, jag vill att han ska känna mig rakt egenom och jag vill känna honom rakt egenom.
Men det är svårt att ta ett förhållande till den nivån. Det kräver tid och att man vågar. För rädslan för att bli sårad finns alltid där... och när man fortfarande är rädd att bli sårad, då litar man ju inte helt och hållet på personen?

Det är inte säkert att ni förstår vad jag menar, ni behöver inte förstå heller. Det viktiga är att Drömprinsen förstår. Men jag vet inte om jag kan prata med honom om det här ännu. Jag är rädd för att skrämma iväg honom och på samma gång rädd för att han ska tro att jag tvekar om oss. Säger inte det en hel del om vårt förhållande och hur kort vi egentligen har kommit?

Med Kärlek,
Singel I Stockhom