I kväll har jag suttit i mjukisbyxor och en ful t-shirt och stressat framför datorn. Jag har varit vresig och sur, knappt ägnat honom en blick. Plötsligt känner jag hans varma, starka armar runt mig. Sedan sätter han en hallonsmoothie på bordet, kysser mig i nacken och går. Smoothien han har sett mig göra så många gånger, men denna gång med mycket mer florsocker än vanligt. Han betraktar mig och som om han kunde läsa mina tankar säger han "Allvarligt talat, du ser ut och beter dig som ett vrak, det där extra sockret är bra för dig". Rakt på sakt, retsamt men ändå så omtänksamt.. Smoothien var godare än någonsin - och det berodde inte bara på sockret. Jag spricker upp i ett leende och tittar på mannen som jag är så kär i. En stund tittar vi bara på varandra, han bryter den långt ifrån obekväma tystnaden efter en stund, "Älskling, du är det vackraste som finns". Och jag tror på varenda ord han säger. Inga komplimanger är så äkta som hans och ingen får mig att känna mig så bra som han. Min fästman, min själsfrände - jag älskar honom mer än vad jag trodde var möjligt.

.

Vet inte varför jag berättar just det här, mest för att visa hur fin han är tror jag.. uhh när blev jag sån? Skryter om killen.. nää fyfan. Men jag får väl ursäkta mig med att jag är kär. Kär och lycklig.