Singel I Stockholm

Min sommar datingmässigt har varit otroligt lugn. I början av sommaren (ni hann ju precis vara med om första daten innan jag lösenordsskyddade) träffade jag ju Mr Hazel, Mr H. Han är snygg (men inte lika snygg som mitt för er så välkände ex, jag blev så jävla arg på mig själv när jag lyckades tänka på honom fastän jag var fast besluten om att gå vidare och dejta igen), trevlig och hade en jättehärlig personlighet. Vi hade några riktigt trevliga kvällar tillsamans och umgicks en hel del. I juni. Vi "sov över" hos varandra en gång eller två, träffades lite till men sen kände jag att han tappade intresset. Missuppfatta mig inte nu, han var verklgien urgullig och det var inte den där "jag-fick-omkull-dig-nu-ska-jag-hitta-ett-nytt-offer" känslan, utan det var bara som om glöden svalnade. Den där sexuella glöden som borde finnas mellan ett par som bara träffats drygt två veckor försvann oroväckande snabbt, och när han tillslut sa att "vi kanske inte skulle fortsätta träffas eftersom det ändå inte är på väg någonstans" kände jag mig ärligt talat lättad, och då menar jag verkligen det - jag säger det inte bara för att behålla min stolthet. Men jag ångrar inte den korta tiden med honom, vi hade jättekul och jag behövde den där känslan av att höra ihop med en annan kille.

Förutom Mr H flörtade jag en hel del i Nice. Där finns det gott om heta, europeer i min ålder. Och eftersom det här är en blogg om mitt datingliv så måste jag (tyvärr) avslöja att jag pinsamt nog (jag är ju faktiskt nästan trettio) upplevde ett one-night-stand. Ett riktigt härligt sådant, vi utnyttjade verkligen varandra båda två.. och vi var båda två medvetna om det. Men han var faktiskt trevlig och rolig också. Fast jag måste ju såklart erkänna att det inte kändes jättebra morgonen efter. Jag har aldrig varit en one-night-stand tjej. Hoppas att ni inte dömer mig nu..?

Men det var väl det enda som är värt att berätta på datingfronten för dessa månader. Förutom Mr H och ONS så var det bara stötande och flörtande och tafsande (inte från min sida såklart) som stod på menyn. Men är det sommar så är det!
Nu har jag hört att en viss prins kommer tillbaka i September... det känns jobbigt, störande och konstigt (sist vi pratade hatade jag honom mer än någon annan) men hela jag känner fortfarande någon sorts dragning till honom. Både fysiskt och psykiskt. Fastän vi inte träffats på flera månader. Fan också! Men mer om det en annan gång.. nu är jag galet trött.

Singel I Stockholm