Svammel en ensam fredagskväll.

Jag är helt ensam i min fina (ganska stora) lägenhet ikväll. En fredagskväll. Och min lägenhet känns väldigt mörk och.. läskig? Så brukar jag aldrig säga om min älskade mysiga bostad. Förlåt. Skrev ett skitlångt inlägg om min date med Drömprinsen.. Men det försvann. Fuck. Så jag berättar imorrn. Alldeles för trött för att skriva om det men det är ändå dags för update så nu svammlar jag bara. Ska jag krypa upp i soffan med choklad, te och en mysig film. The Holiday? Brukar få höra att jag är extremt lik Cameron Diaz rollfigur i den filmen. Varför? Jag gråter aldrig (eller okej, ytterst sällan), jag är extremt mån om min yrkeskarriär och jag letar desperat efter någon som passar mig perfekt. Hmm.. vet inte om det är bra eller dåligt att vara sån? Mest dåligt tror jag... Men jag älskar scenen när hon sjunger med Killers i den sinnesjukt bra låten Mr. Brightside. Åh den låten måste jag spela. Vänta lite... Eller okej inte för att ni behöver vänta ni läser ju men ändå. Ehh. Så, nu dunkar den på i hela lägenheten via iTunes (eller dunkar och dunkar, jag har faktiskt medelålders-grannar =P!). Åh vad den är bra! Lyssna på Cameron & Killers (haha) eller bara Killers. Njut. Gud vilket knasigt inlägg. Förlåt. Förlåt till alla ni läsare som skriver att jag är duktig på att skriva. För här har ni den riktiga Singel I Stockholm. Svammlade, ensam och trött. Får se till att det blir ändring på det imorrn. Nu väntar teet (och chokladen!!!).

Natti.

Kom ihåg att jag älskar kommentarer!


Just det,

...det var Drömprinsen jag träffade i fredags! Sinnesjukt, en kille man sett EN gång i en affär och småflörtat lite - och så träffar man honom! Och det bästa var att det var han som kom fram till mig när jag och en kompis skulle beställa drinkar åt allihopa. Jag kände att någon rörde vid min axel, och eftersom det var en riktig "beröring" var jag säker på att det var ngn av mina kompisar som skulle hjälpa till att bära drinkar så jag vänder mig lite lätt irriterat om. Och allt går bara fort. Plötsligt stirrar jag in i hans chokladbruna ögon (var det så jag beskrev dom sist?) och han ler.

FREDAG KVÄLL (LÖRDAG NATT..?) VID EN BAR I STUREPLANSOMRÅDET ca. 00.45
DP: Hejsan, kommer du ihåg mig?
SIS: TYSTNAD
DP: Hehe, du gav mig ditt visitkort på en affär för nån vecka sen?
SIS: TYSTNAD
DP (som börjar bli nervös): Ehm, TOPSHOP tror jag att det var..? Fast det kanske inte var du? Du måste vara jäkligt lik den tjejen isåfall.
SIS (som nu har fått tillbaka talförmågan): Jo, det var jag.TYSTNAD Jag fick typ en impuls, tyckte du var snygg och..... ja varför inte tänkte jag. Haha, brukar inte vara så frammåt om man säger så..
DP: Men jag tyckte bara det var cool av dig att gå fram sådär!

Vi fortsätter att prata i baren i ca 10 min (flöt på sjukt bra) och  tillsut gick vi tillbaka till mina kompisar, hans två killkompisar kom också dit. Det var en underbar kväll och jag flirtade som en tok med Drömprinsen, men ingenting hände - vi var ju båda ganska påverkade och detta känns som en kille jag vill lära känna först. Jag fick hans nummer så vi ska ta ett glas vin ngn gång i veckan! Jag svävar på moln, haha. Det är två saker jag hoppas få svar på då i alla fall;
- Vem var tjejen som pussade honom på munnen inne på TOPSHOP?
- Varför ringde han mig inte från början om han nu tyckte jag var tillräckligt attraktiv för att flirta och dansa med en hel kväll? För han kunde ju inte direkt veta att vi skulle ses igen... eller? (Han kanske är en stalker haha) .

Håll er uppdaterade, för när jag får svar på dom frågorna, får ni svar på dom frågorna. Nu ska jag ringa Baby, vi har en hel del att ta igen - pratade med henne senast i Fredags.

Godnattkram från en lycklig,
Singel I Stockholm

Update 30/8 18:17 : Om en halvtimma ska jag träffa honom, det blev middag istället. Outfiten är fixad, Acne jeans, Chloé blus, CC Skye armband och TOPSHOP pumps, riktigt sött och de tighta jeansen och klackskorna gör att jag ändå visar upp mina ben - haha här tänker vi igenom allt! Önska mig lycka till :) 
 
Och just det, varför kommenterar ni inte? De senaste dagarna har jag inte gjort något inlägg och inte kommenterat någon blogg men ändå har jag drygt 50 läsare varje dag - alltså måste några vara såna som följer min blogg. Det är kul med kommentarer, får det man gör att kännas mer meningsfullt, så kommentera på!


Svar på tal

Kommentar från Emma:
"denna blogg stör jag mig på. Nej, jag vet jag behöver inte läsa då. men snälla, palla ljuga och hitta på för att ha en ledande blogg?
du går in på andra bloggar och kommenterar bara för att du ska få kommentarer och sidvisningar."

Hej Emma! Nej, jag pallar inte att ljuga och hitta på för att ha en ledande blogg (som för övrigt inte alls är ehm, ledande..?). För jag ljuger inte. Visst, det är en anonym blogg - så jag skulle lika gärna kunna vara en liten patetisk fjortis som inte har något liv och hittar på ett istället. Men hör ni själva hur det låter? Ni behöver inte tro på det som skrivs här, men då behöver ni ju inte läsa heller? Jag är den jag beskriver mig som, och allt som händer händer mig i verkligheten. Dock kan det hända att jag överdriver allt en smula (och här menar vi inte saker som att Drömprinsen inte alls är snygg, att Zlatan inte alls såg ut som Zlatan osv.). Nej, jag skriver bara allt på ett mer... roligt sätt? Det ska ju vara underhållande att läsa.

Det där om att jag kommenterar på bloggar bara för att få kommentarer och sidvisningar kan stämma till en liten liten del. Visst, jag kommenterar för att få läsare. Men VEM gör inte det? Är det bara jag som skulle tycka det kändes totalt onödigt att ha en blogg som INGEN läste? Men samtidigt så kommenterar jag bara inte för det, jag kommenterar dom bloggarna jag läser. Om jag kommer in på en blogg av en slump så lämnar jag en liten kommentar för att det är kul att få (och det tycker inte bara jag). Så visst vill jag ha läsare, men det är bara för att det ska kännas mer meningsfullt att skriva, jag är inte ute efter Bloggtoppen eller något sånt, verkligen inte. 

Slutligen, ni behöver inte läsa om ni inte tror att Singel I Stockholm finns på riktigt. För mig räcker det att veta att jag gör det, men det känns bara så jäkla onödigt att folk tror att jag hittar på! Men om ni stör er på mig, mitt liv, och mitt sätt att skriva så har jag en enkel lösning åt er. Kom inte tillbaka hit då!

Gårdagens fylleinlägg (dock publicerat först nu, lyckades inte spara igår)

SÖNDAG 05.03
Wiiihuuuuuu! Sånt här händer förfan inte ngn  vanlig männska!  Det händer in moviies, inte in realiity. MEN yeaah det händer mej! Jag träffa honom när jag var uuute ikvääll och han var så snygg, och det bästa,, HAN Kom ihåg mej!! Hahhaha jag är lite full. pusspuss på er babes!!!


Nu ska jag bakiskäka lite Ben&Jerrys (ha alltid minst ett paket i frysen) och hälla i mig vatten och te. Jag är för gammal för att bli så där dragen, jag är tjugonio för guds skull. Men idag spelar det ingen roll att jag drack för mycket och att jag mår skit just nu, det var värt det. För jag träffade HONOM.

Jag berättar allt sen, när jag mår lite bättre.
SIS

Ibland behövs det inga ord.

Igår var jag på min andra date med Zlatan. Vi åt middag på en mysig sushirestaurang som jag inte hade varit på förut (svårt att tro att det fanns en sådan, men det gjorde det!). I början flöt det på bra, vi flirtade och snackade. Men när vi hade ätit upp var det som om vi inte hade någonting att säga varandra. Efter några pinsamma tystnader och tappra, intetsägande försök att få igång samtalet (mest från min sida) så skyllde jag på en tidig följande morgon och ringde på en taxi. När vi hade lämnat restaurangen blev det en kram och ett "Vi ses". Men ingenting mer. Båda två visste nog att det inte skulle leda någonstans. Jag gillade Zlatan, men han var ingen jag skulle kunna tänka mig att dela säng (och liv) med.

Idag har jag jobbat, fikat (latte och brownie, mmm..) med E & Baby samt tagit en liten shoppingrunda. American Apparel har ju öppnat en butik (lycka!) så det blev några basplagg därifrån. Sen har jag tittat ut en massa grejer på Awesome Rags, men jag fick lite ångest (ovanligt för en shopaholic som jag) - så jag får köpa det imorrn. 

På fredag blir det utgång tillsamans med E & Stekarn. På grund av mycket jobb på sistone var det ett tag sen jag hade en riktig utekväll. Vi kommer att ta Stureplan med storm! Är sugen på en bar-flirt också, så håll ögonen öppna här på bloggen, jag berättar ALLT för er!

Kram,
Singel I Stockholm

Människorna I Mitt Liv

Jag ersätter alla namnen i mina inlägg med bokstäver och smeknamn.

Det är mycket på jobbet. Jag har gjort väldigt mycket på sistone. Jag har varit hos mamma & pappa över helgen (dom bor på Lidingö, och jag brukar åka dit ibland när jag vill komma bort). Jag är fruktansvärt trött.
- Några bra anledningar till varför jag inte har uppdaterat. Men nu är jag tillbaka - pigg, glad och redo för äventyr!

Min fika / date med Zlatan i Onsdags var trevlig. Jag är inte riktigt attraherad av honom, men han är snygg, rolig och snäll. Någonting fattas, men det kanske kommer? Vi fikade och pratade i kanske två timmar och när vi sa Hejdå blev det en puss på kinden. Vi ska ses igen ikväll, gå ut och äta. Ska föreslå sushi, börjar dregla bara jag tänker på de där bollarna med ris och tång. Haha.

Tänkte göra en liten guide till er om människorna i mitt liv just nu, så ni vet när ni läser (då slipper jag göra beskrivningar mitt i inläggen så här i början).

Mamma - Världens bästa mamma, trots våra intriger. Finns alltid där. En väldigt vanlig svensk 50+are.
Pappa - Bilälskande-perfektionist-pappa som jag kan dela allt med (förutom detaljer om männen i mitt liv, det slipper han helst att höra om sin yngsta dotter).
Storasyster - Min ett år äldre (30) syster som jag inte skulle kunna klara mig utan. Helt seriöst så finns det INGEN jag älskar mer. Storasyster är i ett stadigt förhållande med en av killarna i The Crew (läs längre ner), J.
Lillebror - Sveriges coolaste nittonåring - haha. Lillebror älskar tjejer, fester och att surfa. Just nu bor han i Australien och jag träffar bara honom på julen och lite nu i sommras. Jag saknar min älskade bror, men han ska snart komma hem och påbörja sin karriär som fotograf. Han är duktig, så räkna med att se hans namn i ELLE om några år! Haha.
Baby - Min allra bästa kompis sen lågstadiet. Hon är söt, duktig, blyg och begåvad. Vi har alltid varit olika, men vi kan verkligen prata om allt. Vi ringer, träffast hos någon av oss (eller på ett café), skvallrar, äter brownies och dricker té. Inte ens döden kommer att skilja oss åt!
Stekarn - Som singel är detta min manliga hälft. Vi träffades i högskolan och bestämde oss för att starta ett företag inom PR. Sagt och gjort. Nu är vi riktigt framgångsrika och har roligast ihop!
L - Kompisen som jag efter gymnasiet festade med. Tyvvär har vi glidit ifrån varandra (läs tidigare inlägg) men jag vet att hon ändå alltid kommer att finnas där.
E - Här snackar vi inte så mycket känslosamt prat. Jag och E har roligast ihop, och det är henne jag ringer om jag vill ut och festa.
Calvin Klein - Mitt senaste ex. Vi var ihop i ett halvår ungefär. Smeknamnet kommer från att han enligt Baby såg ut som en Calvin Klein modell. Han var snygg, charmig och rolig. Men satte alltid sig själv före alla andra. Och då menar jag ALLTID. Det var anledningen till att jag dumpade honom för 2 år sen. Men vi umgås i samma kretsar och stöter på varandra mer än ofta. Han har alltid en ny blondin hängandes runt halsen. Jag tycker synd om dom. Men som vän är Calvin Klein riktigt kul!
The Crew - Istället för att radda upp allihop (förutom Stekarn, E, Baby & Storasyster) så låter jag dom stå under samma 'rubrik'. Gänget är..hm.. 12 personer inklusive mig och vi hittar alltid på ngt kul ihop! Vi är en mix bland killar och tjejer som festar, reser och... (sa jag festar..?) tillsamans. Vissa är jag närmare än andra. Men om jag har tråkigt, ringer jag alltid någon i The Crew. Vecka 28 på Gotland var bäst (vi börjar bli lite för gamla för det där..) ! Jag kanske förklarar 'medlemmarna' lite närmare någon gång. 
 
Nu ska jag fixa mig för min andra date med Zlatan.
The Outfit:
Svart enkel klänning från American Vintage.
Svarta pumps från Christian Louboutin (Nej, det är inte jag som köpt så dyra skor, det är min rika syster).
Armband från CC Skye
Röda naglar
Röd kuvertväska, Chanel 2hand.

Dom största fiskarna är redan fiskade

Idag efter mitt underbara jobb tog jag en taxi (yes, yes jag är oekonomisk och lat) till SOUK Gallerian som har Europas näst största TOPSHOP. Jag tar rulltrappan upp till kläderna och det första jag möts av är en bedårande... kille. Hah! Jag sa ju att det här inte skulle bli ngn modeblogg (fast mina inlägg kommer nog - hur mkt dom än handlar om killar - att innehålla lite mode, det är ju min passion, vilket ni lär märka extra mkt i detta inlägg) .

Hur som helst, han hade ursnygga kläder; ganska tighta jeans (Acne skulle jag tro), klassiska RayBan pilotisar med guldbågar (på huvudet) och en vit tight tee. Rawr! Håret var blont och rufsigt, han hade chokladbruna ögon och en perfekt solbränna. Det om något (här snackar vi inte klänningar inte) är ett kap! Jag sträckte på mig (thank god att jag tog mina Marc by Marc Jacobs heels och den figursmickrande klänningen från Ida Sjöstedt) och fyrade av ett vittandat leénde. Och jeeesus vilket leénde jag får tillbaka. Nu har jag hittat mannen jag ska vara med för evigt tänker jag.

När jag precis tänker gå fram och fråga om hans nummer (ingen nervositet här inte) så förstörs perfektionismen totalt. En ful, kort, brunett (motsatsen till mig, haha) går fram och håller upp en ful klänning. Han säger något, hon skrattar och pussar honom på munnen. Okej, jag var ganska oärlig där. Den lilla brunetten var självklart ursöt, hade en perfekt kropp (fast jag har längre ben!) och klänningen var underbar. Fuck! Jag låtsas titta på en ställning där det till min förskräckelse bara hänger fula rea på reapriset plagg samtidigt som jag iaktar the couple. Hon smiter iväg till omklädningsrummet och jag tar tillfället i akt. "Hallå, vi tjejer ska hålla ihop?!" Tänker ni. Jag tänker att dom lika gärna kan ha varit syskon. Typ. Men jag ska faktiskt bara göra ett oskyldigt försök, inte ligga med honom! Jag går fram, ler igen och tar upp ett visitkort med mina perfekta naglar ur min Balenciaga (som jag hittade secondhand i NY till halva priset! Dör ni inte av avund?) räcker det i hans hand och går därifrån. Jag vet, mina nerver är av stål! Jag sa inte ett ord! Han stog bara och log (en aning besvärat) hela tiden och det såg ut som han skulle säga något, men det kom inte. Jag går direkt till skoavdelningen, tittar frånvarande på ett par skor och sneglar åt hans håll. Jag var ju tvungen att vara diskret, men jag såg att han la det i fickan, precis innan brunetten kom fram. Han slängde det i alla fall inte..! Hoppas nu bara på att brunetten är hans kompis / syster / mamma / barn. Bara han är singel! The couple (?) lämnar butiken och jag andas ut. Jag inser att det är 99 % chans att tjejen var hans flickvän och tröstar mig med att vända mig till skorna igen. Denna gången ser jag att
skorna jag stog och tittade på var ett par riktiga läckerbitar. Som tröst för att min drömprins var fångad, köper jag skorna utan att enimage1s tveka. Skor är den bästa medicinen.

Men men, i väntan på att han inte ska ringa så har jag ju en fika med Zlatan imorrn att tänka på. Men jag har redan en känsla av att det kommer bli misslyckat. Negativa jag. 

Singel I Stockholm 




Hade gärna lagt in en bild på Drömprinsen,
men det här är i alla fall skorna jag köpte.

En date med Zlatan

Jag ersätter alla namnen i mina inlägg med bokstäver och smeknamn.

Tack för de söta kommentarerna jag fick igår! Någon skrev att det lät precis som en baksida av en film. Precis vad jag är ute efter egentligen, allt jag skriver är hämtat från verkligheten - men jag kommer skriva så att det känns mer.. dramatiskt?

Igår tog jag och L ett glas vin på en trevlig liten bar. Jag föreslog ett av mina favoritställen i mina trakter (Stureplan) men L sa med en suck att hon inte levde det livet längre. L är en bra vän. Jag litar på henne, vi kan prata om allt och inget. Men det är ändå någonting som saknas. Det kanske beror på att vi lever så olika liv? Hon jobbar väldigt lite, bara 50 % tror jag och hon har en man som jobbar hela tiden. De lever ett liv med Volvo och 2 barn i en Stockholmsförort. Visst, det låter faktiskt gulligt. Men L har blivit så... deppig? Tråkig? Annorlunda? Jag vet inte, men någonting är väldigt fel. Eller så är det bara så att vi inte passar ihop längre. Men bara för att man är olika kan man väl vara lika nära som förut? Vi får hoppas att det löser sig - för jag älskar L.

På onsdag ska jag ta en fika med en av min Storasysters kompisar. Yes, det är en kille. Yes, det är en date. Har bara träffat honom en gång, på en förfest i juli någongång. Han hade tydligen hört av sig till systern min för några dagar sen och ville ha mitt nummer. Hon ringde mig direkt och förvarnade om att han skulle ringa. Jag kom ihåg precis hur han ser ut, lite italienskt utseénde och en såndär äkta Zlatan - näsa. Stor och med böjt näsben. Men det gjorde honom bara ännu sexigare. Jag kommer att kalla honom Zlatan. Han ringde iförrgår.

- Hallå?
- Hej det är Zlatan, Storasysters kompis. Kommer du ihåg mig vi träffades i ehm.. juni hos Stekarn? (Stekarn är en nära killkompis till mig. Min bästis)
- Ja, jag kommer ihåg dig. (Jag frågar ingenting om hur han mår eller säger något annat, nu är bollen på hans sida)
-
Vi kanske kunde hitta på något någon dag?
- En date? (Haha, nu plågar jag honom - men man ska inte vara för lättfångad)
- Ja det kan man väl säga. Vad säger du, ett glas vin på Måndag kväll?
- En fika på Onsdag passar mig bättre. Jag ska till frisören fyra så vad sägs om klockan två på ..... ? (Det är jag som bestämmer. Frisören ska jag egentligen inte till - men en flyktväg är alltid bra om det är katastrof)
-
Okej, då säger vi så! Ha det bra!
- Du också!

Jag återkommer...
SIS

Det Första Inlägget

Anonym 29 årig tjej placerad i Stockholm med en underbar garderob, ett fantastiskt jobb med fantastisk lön, en lägenhet de flesta i min ålder skulle döda för, underbara vänner, en familj man bara kan älska och står på gästlistan iprincip överallt på Stureplan. Vad mer kan man önska sig? Jo, en sak. En pojkvän, en man, en livskamrat. Nu bjuder jag in er till att vara publik under mitt sökande.

Hejsan! Cheez, vilken fabolous inledning ni fick där! Men - jag låter lite väl patetisk. Visst, det finns inget jag hellre vill än att träffa den där mannen jag ska älska för evigt. Jag är inte patetiskt desperat eller så (Medveten om att det kan verka så, men hey - ni känner mig inte... ännu), jag känner mig bara redo nu. Redo att slå mig ner. Jag har festat, jobbat, rest och umgåtts i 13 år nu. Under den tiden har mitt längsta förhållande varat i 6 månader. Och den gången var jag hela tiden medveten om att det ändå inte skulle leda någonstans - jag hade bara kul. Men som sagt, nu är jag redo. Det är inte direkt så att jag ska ställa upp i Bachelor eller ha en audition ' Vem vill bli min make?'. Nej, jag känner bara att det är dags för mig att hitta den rätte nu. Det kan ta flera år, det kanske aldrig händer eller så kanske jag hittar honom imorgon när jag ska köpa en latte. Man vet aldrig.

Det här är min blogg. Om mitt liv.  Om mina vänner.  Om allt jag hatar och älskar.  Men framförallt, så ska ni få alla smaskiga detaljer från dater; han som var så snygg men inte kunde kyssas, han som var som ett djur i sängen men bodde hos sin mamma. Ni förstår? Jag kommer att vara anonym, och männen jag träffar, mina vänner och min familj kommer att få smeknamn eller att förkortas med bokstäver. Både för deras och min egen skull. Det enda jag hoppas på nu är att jag kommer få några läsare.

Välkommen till bloggen som är motsvarigheten till Sex And The City.
Singel I Stockholm


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0