Is he the one I've been looking for?
Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. För ett år sen var jag singel och hatade den här jävla dagen. Nu är jag en underbar killes flickvän och ser fram emot dagen hur mycket som helst. Jag mår verkligen bra just nu. Så sjukt bra.
Det är slut med alla dessa patestiska bar-ragg och eviga sökandet efter någon ("Han kanske är min blivande make?" "Herregud jag har inte dejtat på evigheter, måste ge det en chans" "Ska jag ringa det där gamla exet, bara för ett ligg lixom", ni fattar?). Jag har någon nu och jesus christ, jag hoppas verkligen att detta är på riktigt. Att han inte döljer något, att han inte tröttnar, att jag inte tröttar. Jag vet att det är fel efter några månader bara. Men tänk om det här är det. Tänk om jag aldrig mer kommer att behöva söka egenom varenda kille på Laroy bara för att "han" kanske finns där någonstans. Tänk om han kommer bli mannen jag gifter mig med. Tänk om den eviga jakten på Mr. Right är över?
Jag vet inte ännu. Men jag vill så himla gärna tro det. Men osäkerheten finns där, hela tiden - som alltid i början på ett förhållande. Jag skulle göra vad som helst för att få det att forstätta att vara så bra som det är just nu.
Foto: Per Zennström
