Singel I Stockholm

Vi var sexton år, unga, ytliga, självsäkra och framförallt lyckliga. Jag och mina närmaste tjejkompisar, M, S, H & för mina läsare bekanta, Baby hade blivit bjudna på en fest hos en tvåa som inte många ettor var bjudna till, dom flesta var ett eller två år äldre än oss. Vi hade preics börjat gymnasiet och det var viktigt att göra bra intryck på de äldre. Vi fem fixade oss hemma hos mig innan, klädde oss i alldeles för svala kläder för en oktoberkväll, högklackat och sminkade oss rejält. Kommer ihåg att det sista pappa sa till mig innan vi gick var, " Var försiktig gumman" men att jag bara fnös till svar. Vi tog oss till festen kommunalt men fick gå en ganska lång bit innan vi kom till den där killen vi skulle till. På vägen frös vi och för att "värma oss lite" tog M upp en gammal coca cola flaska som var till hälften fylld med genomskinlig vätska, som vatten. Tog inte lång tid för oss andra att förstå att det inte var vatten, utan ren sprit och vi blev genast fnittriga. Tidigare att det enda jag hällt i mig varit öl och cider, kanske någon cola utspätt med lite sprit någon gång, men druckit ren sprit - det hade jag inte. Likadant var det för de andra, men vi gick ju på gymnasiet nu, vi var vuxna! Minns att jag tog några sippar, men det brände som fan i halsen så det blev inte så mycket mer. Men flaskan tog slut rätt snabbt, mest tack vare M & S.

När vi kom fram var många redan ganska påverkade och vi blev varmt mottagna. Inget stelt kallprat här inte tänkte vi, för när man går i gymnasiet kan man ha kul, på riktigt. Ganska snabbt delade vi på oss, jag och H hamnade i en soffa med några killar vi tyckte var ursnygga. Vi snackade, drack cider och skrattade. När man dricker cider med ganska hög alkohalt så känner man inte riktigt ur mycket alkoholm man får i sig, så jag hällde i mig en hel del - för jag har alltid tyckt att cider är riktigt gott. Efter några burkar började jag att må ganska dåligt. Jag minns att jag strulade med killen bredvid mig i soffan, men att H sedan sa åt mig att vi behövde luft och det höll jag med henne om. Vi gick ut på ballkongen och jag kände redan efter några minuter att jag mådde mycket bättre. Baby och några andra äldre tjejer från skolan kom och vi började snacka. Jag, H & Baby tittade på varandra och log, vi hade redan kontakt med de äldre på skolan, vi blev bjudna på fester, vi var duktiga i skolan, vi var snygga och älskade oss själva lika mycket som vi älskade varandra. Gymnasieåren skulle bli de bästa i våra liv!

Efter 20 minuter på ballkongen bestämmer vi oss för att gå in. Det är nu minnena börjar komma i en enda stor smet, men det är så här jag minns det. De andra tjejerna och kanske några killar som hade kommit och börjat snacka med oss börjar gå in, jag måste sätta på mig skorna som jag tagit av mig, var så jobbigt att ha på mig klackarna hela tiden. Hör en välbekant röst från trädgården, det är M. "Siiiis! Hahaha jag är sctupfull! Jag & S spydde i en schoptunna hahah, men det var en brevlåda! Hahaha, är det inte komiiiiskt!" Jag har alltid varit beskyddande när det gäller människorna nära mig så jag struntar i skorna och eftersom jag trots mitt påverkade tillstånd är medveten om att alkohol kan vara väldigt farligt springer till henne och kollar att hon är okej. Det är hon, att hon spydde upp det värsta verkar ha gjort så att hon är okej konstanterar jag. Vi skrattar åt hennes roliga historia om soptunnan som visade sig vara en brevlåda och utan någon egentlig anledning frågar jag var S är. "Hon och någon av de där schnygga killarna skulle åka iväg, de är där borta tror jag". Nu får jag en klump i magen, tror att det bara beror på cidern & den rena spriten i början av kvällen men jag drar ändå med mig M och vi går bort till husets parkering där mopparna står. S sitter bak på en moppe, med  händerna runt en kille i 17-års ålderns mage, ingen av dom har hjälm och uteljuset från garageporten lyser upp deras ansikten. S ser riktigt full ut och hela hon är på något sätt frånvarande. Jag tror att jag försöker säga "Åk inte moppe nu, du är för full, han är för full" men det beror antagligen bara på skuldkänslor från min egen sida. Dom åker fram och tillbaka på den korta gatan, förbi oss som står och tittar på, vänder på vändplanen, tillbaka till oss, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det ser stadigt ut och jag slutar att oroa mig. Sista gången dom åker förbi oss skrattar S och hon tittar på mig. Vi ler. Dom åker mott vändplanen och jag hör S skratt sen kommer smällen. Motorn slutar att låta och vi som står där inser att något är fel. En kille skrattar och säger "Haha, dom krascha!". En annan kille, med en stor svart mössa går ut en bit på vägen och tittar mot vändplanen, kanske 70 m. bort. "ÄR NI OKEY ELLER?" Ropar han. Inget svar. Och vi som står där, ungefär 5 äldre killar, en tjej jag aldrig sett förut och jag börjar gå bort mot vändplanen. Ungefär 50 m ifrån dom ser vi att moppen ligger i ett dike, vid ett träd. Alla börjar småspringa "I För säkerhets skull" säger någon. Någon annan säger "Fan asså om dom ljuger nu!".

Vi kommer fram och vi ser först inte dom. Bara den svarta, moderna moppen. Men sen ser jag S, hon är alldeles blodig och ligger under moppen. Killen ligger några meter ifrån och han är blodig även han. Det går en rysning genom hela min kropp och jag börjar skaka. Blod rinner nerför ett sår på S panna. "RING AMBULANS FÖRFAN!" Tjejen som jag inte vet vad hon heter tar upp sin mobil och ringer. Några killar lyfter på moppen drar fram S och några andra kollar killen. Jag spyr, det finns inget stopp. Spyan rinner ner för asfalten och ner mot diket, där S ligger. Tjejen börjar prata samtidigt som hon klappar mig på ryggen. "En tjej och en kille har krockat med ett träd  med moppen. Ljungvägen, på vändplanen. Kom fort, dom mår inte bra asså!"