Singel I Stockholm

Jag visste inte ens om det, jag hade inte ens tänkt på det.
Det är den andra oktober idag, och för första gången sen det hände har jag inte ens ägnat det en tanke den andra oktober. Förräns nu. Tretton långa år har gått, jag är vuxen nu. Men när jag blundar så spelas det upp i mitt minne precis som det gjorde igår. Mardrömmarna kommer inte längre, men varje gång jag tänker på dig, tänker på det, tänker på allt som hände just då så blir jag alldeles svag i benen och det känns som att vilken minut som helst så dör jag. Det är precis som varje gång jag ser en vit ros, det är som att hela världen stannar upp och kvar finns bara ett mörker. Minnet, jag & mörker. Tretton år är lång tid, men jag undrar om jag någonsin kommer att kunna se tillbaka på den första oktober 1994 utan att få den där smärtan i hjärtat? Jag tror ingen, ingen som inte har förlorat någon kan förstå.


And if I only could,
Make a deal with God,
And get him to swap our places.

Update: Jag gör er inte nyfikna medvetet. Jag tror att jag berättar någon dag - när jag känner att jag har styrkan att berätta min historia för allmänheten. Kanske ikväll, kanske om flera månader.