Singel I Stockholm

Först och främst; Är det inte kul att läsa när allt blir lite problematiskt och jag inte har orken att lägga upp söta klänningar? Kommentarerna blir hälften så många, och statistiken sjunker rejält. Lite komiskt tycker jag...

---

Jag mår rätt bra nu faktiskt. Jag och DP har snackat, på ett moget sätt den här gången. Ingen av oss har sagt förlåt och "gett upp" eller något. Drömprinsen åker till Tyskland. Han ska bo där i några månader. "Ett halvår max" säger han själv. Det är nämligen ett tillfälligt jobb vi snackar om. Jag bor kvar här. OCH. Jag och Drömprinsen är inget par längre. Men trots att vi är så jävla besvikna på varandra tycker vi fortfarande om varandra väldigt mycket, och tänker därför se om vi saknar varandra de här månaderna. Och då försöker vi igen.

Det här beslutet känns så moget, och så rätt - så jag kan lixom inte deppa. Egentligen borde jag kanske det "Buhuu mitt förhållande är över" - men varför ska jag vara tillsamans med någon som fått mig att tappa lusten helt? Det känns som om det var bra att vi lärde oss det här om varandra. Han fick veta att jag är en (nästan för) självständig tjej som måste få ta sina beslut helt själv (eller det är så jag vill se det iaf) och jag har insett att även min perfekta prins kan vara en riktig jävla mansgris.

Självklart är jag ledsen på ett sätt, jag vet redan nu att jag kommer sakna honom nåt fruktansvärt. Och tanken på att han kanske träffar andra där nere gör mig spyfärdig. Men som sagt, det enda rätta beslutet.