Singel I Stockholm

H: Men SIS, du om någon borde ju börja blogga!
SIS: Eh...va? Hahahah.
H: Jomen, du har ett kul jobb, din klädstil ska vi inte ens prata om, alla dina resor, ditt liv helt enkelt. Sveriges största blogg nästa!
SIS: Nejmen sluta... jag vill inte vika ut mitt privatliv inför vem som helst.
Trendy: Men jag kanske borde börja blogga? Har däremot inte så bra koll på hur man gör? Är inte så insatt.
SIS: Blogg.se eller nåt...
H: Ojoj, du kan det där!
SIS: Va? Nejmen det är ju typ den vanligaste, har bara hört talas om den..
Trendy: Okej, men vilka bloggar läser ni då? Jag har fastnat för en amerikansk tjejs modeblogg, hon har verkligen grym stil, får massa inspiration....diskussionen rullar vidare........

Gud. Jag höll på att ta livet av mig. Jag ljuger för mina allra bästa vänner. Visst det var ingen direkt lögn, men allt det här känns så falskt. Men jag gör väl inget fel? Jag bara skriver om mitt liv utan att berätta det för någon. Snälla läsare, intala mig att jag inte gör något fel!

Och tänk om någon av mina vänner skulle uptäcka bloggen? Jag menar en ny pojkvän, syster som precis gift sig, skidåkning med pojkvännen och vännerna i St Moritz, nyår i New York, ja om någon av mina vänner skulle läsa grundligt så skulle de utan svårigheter inse att det är jag. Har tänkt tanken många gåner att utelämna mycket, typ inte ens berätta att jag ska till Alperna för er utan bara; "Nu åker jag på resa, till snön. Drömprinsen är med" eller något, men fyfan vad trist. Bloggandet känns så meningslöst då. Jag har bestämt mig. Jag tar risken att någon mot förmodan skulle upptäcka mig. Jag skulle ju inte direkt bli hatad för det eller något, de skulle bara bli pinsamt för mig.... Tänk om Drömprinsen upptäcker http://sthlmsingel.blogg.se ? Ush, jag orkar inte ens tänka tanken.

Bloggar om en stund.