I've been in love with a player

Lunchade med Calvin Klein igår.

CK: SIS, Baby! Det var alldeles för längesedan! Har du saknat mig?
SIS: Om jag har saknat dig, jag har tänkt på dig varje minut, varje sekund. Tydlig ironi.
CK: Haha mycket roligt. Men jag vet att du har saknat mig! VB berättade om dig och DP, sjukt trist.
SIS: Jaha, så det senaste från Stockholm kan ta sig ända över till Atlanten, det visste jag inte. CK har varit i NewYork i två månader.
CK: Haha. Men ditt oemotståndligt vackra ansikte tyder inte på någon bittherhet, deppression eller liknande! Eller är det övertäckt med ett tjockt lager foundation (sistnämnda ordet säger han med sin ljusaste röst)?
SIS: Haha nej. Men vet du vad? Det där var första gången du gav mig en komplimang för något annat än min kropp! Vad har USA gjort med dig?
CK: Äh, jag vet inte. Men jag ska nog fortsätta att hålla mig till kroppar. På tala om det är jag lite besviken angående dina kläder. Var är din hud människa? 
Jag hade faktiskt på mig en ganska så urringad, kortärmad American Vintage klänning och heels...
SIS: Haha.. den gamla Calvin Klein är tillbaka. Men jag lovar, nästa gång vi träffas ska jag ha på mig enbart underkläder, för din skull.
CK: Åh vad snällt! Du kan svänga förbi min lägenhet efter jobbet.
SIS: Jag hoppas att du driver med dig?
CK: Hah, det är väl inte så att jag skulle tacka nej direkt.
SIS: Fyfan CK, du är så vidrig! Du är väl medveten om att du är förlovad?
CK: Yes.

Ja, jag har varit tillsamans med honom av och till i två år (Mitten på 2003 - Slutet på 2005). Ja, jag skäms - som fan. Men trots att han är Stockholms största player så är han en av dom roligaste och omtänksammaste killarna jag träffat. Jag älskar honom, som en kompis. Och då ska ni veta att han är så otroligt snygg (smeknamnet kommer från att han är minst lika het som en Calvin Klein underklädesmodell), så att stå emot honom har inte alltid varit det lättaste. men i oktober 2005 lyckades jag sätta stopp för det en gång för alla. Fast okej, jag erkänner. Det hände en sista gång sommaren 2006. Huuh jag kräks.

Update: Well, när jag läser dialogen inser jag att jag på något sätt lyckats framställa CK som feminin. Men det är han verkligen inte. Han är så macho som man kan föreställa sig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0