Krav
Söndag... trött trött trött. Kom precis hem från söndagsmiddag med familjen. Mami, papi, lillebror, Storasyster, SP och min älskade bebbo (Syrran och SP's dotter). Mammas och pappas underbara hund får inte heller glömmas!
Lekte med vovven och bebbo hela kvällen. Efter en låång vecka med massa krav så är det skönt att umgås med två små varelser som bara är. Inga jobbiga frågor och krav på hur man ska bete sig. Bara ett gurglande skratt från världens vackaste med babyhull och de finaste ögonen i världen i kombination med bus med världens gulligaste och mjukaste... Kravlös kärlek.
För min och Drömprinsens kärlek är allt annat än kravlös. Jag älskar honom och jag litar på honom. Men ändå, det är klart det finns krav. Man måste hela tiden bete sig på ett vist sätt och vara på ett visst sätt med varandra. Jag påstår inte att jag inte är mig själv, men jag kan aldrig känna att vi bara är. Och jag tror att jag vet vad det är som ligger bakom detta.. rädslan för framtiden. Vi börjar bli gamla, vi måste skynda oss. Vi har massa saker i livet att göra inom de närmaste åren (helst). Enligt mallen ska vi flytta ihop, förlova oss, gifta oss och skaffa barn. Men vi behöver mer tid båda två, ingen av oss är redo. Men rädslan för att såra varandra i detta område gör att vi ständigt är på spänn när det kommer till sånt här.
Ett exempel är när vi ligger och ser på film... ett par med en söt nyfödd baby. Så sägs någonting i stilen "Jag trodde att det var kört med allt det där för dig efter att du fyllt 30".. Plötsligt spänner sig DP i min famn och mitt hjärta börjar bulta hårdare. JAG VILL HA ALLT DET DÄR! JAG VILL JAG VILL JAG VILL! Men inte nu, jag är inte redo. Men bara för att jag är 30 och i ett mer än stabilt förhållande så finns kraven där HELA TIDEN.
Vet inte riktigt om jag lyckades komma fram till något i det här inlägget.. Men men isåfall har ni ödslat någon minut i ert liv på svammel från en trött "Singel" I Stockholm.. Nu: sova.
