Singel I Stockholm

Sweet. I genomsnitt 5 läsare om dagen och en kommentar på 2 veckor och 5 dagar. 
Det är omöjligt att ragga läsare med en anonym blogg och det känns så hopplöst att lägga ner tid på något som enbart läses av 5 enstaka (men ack så älskvärda, ni gör den här bloggen även  om ni inte kommenterar!) människor.
 Men samtidigt älskar jag den här bloggen, hur jag får skriva av mig, dela med mig av mina dagar, känslor och åsikter. Till och med få drömma sig bort i den värld jag önskar att jag var en större del av; modevärlden (att lägga ner större delen av sin ekonomi på mode och klä sig snyggt räcker inte till för ett modefreak som mig).

Visst, jag skulle kunna göra en blogg som inte var anonym. Alla mina vänner och bekanta skulle läsa.. vilket skulle leda till publicitet och ännu fler läsare. Får ett glädjerus bara vid tanken på att inte ha en anonym blogg. Hehe. Men då skulle det fan i mig inte bli en bra blogg... jag skulle inte vara mig själv, den SIS ni känner. Och nej, det handlar inte om att vara någon jag inte är inför allmänheten (för det är en sak som ni ska veta om mig, jag är ALLTID mig själv) utan det handlar om att jag skulle behöva vara så hänsynsfull mot allt i mitt liv. Mitt företag, mina vänner, min familj. Jag vill inte go public med mitt liv, av många olika orsaker. Och skulle jag vara hänsynsfull mot allt och alla skulle det sluta med en mainstream blogg med söta klänningar från ASOS och bilder på min latte. No offense, men det är sanningen.

Anyways, jag är tillbaka från Seychellerna.  Brun och lycklig. Jag har inte varit så här lycklig på evigheter. Två perfekta veckor. Men jag är glad att vara tillbaka i Stockholm och leva det liv som jag (för tillfället) älskar.