Singel I Stockholm

Klockan är tjugofyra minuter över elva. Regnet smattrar mot mitt fönster. Jag är ensam i min lägenhet. På gatan är det tyst. Inget ljud från lägenheten under eller ovanför. Bara regnet som smattrar mot rutan.
Känner mig fylld av känslor denna söndagskväll, och det är då jag är så tacksam över att jag trots allt har den här bloggen.

Imorgon ska jag till jobbet. Sen ska jag åka hem till min kärlek och sova där. Och ja.. känner att jag behöver prata allvar med honom. Och nej, allt är underbart mellan oss och han är världens finaste..det är jag som aldrig blir nöjd.
Vi har varit ett par i åtta månader sedan vårt break. Åtta månader. Och kom då ihåg att vi hade varit tillsamans i många månader innan breaket också. Jag älskar honom mer än jag älskat någon förut, jag förstår honom och jag känner både hans bra och dåliga sidor. Vi har det så bra tillsamans.
Men det är dags att gå vidare. Jag är trött på att stå och stampa på samma ställe. Jag är vuxen. Jag vill leva med honom. Jag vill att hans liv ska vara en större del av mitt eget. Jag vill bli sambo.
Men jag vill samtidigt inte riskera att vi förändrar något i det fina vi har. Men jag måste vara modig, trots att det är läskigt.

Återkommer om detta. Men nu ska jag sova, good night.