Efter regn kommer solsken
Hejhej
Bloggen funkar inte just nu. Har mått lite allmänt kasst men jag har lyckats bli av med mitt dystra humör. Det som stoppar mig nu är det fina vädret och att jag helt enkelt känner att jag inte får ut så mycket av den här bloggen längre.
Men nu skriver jag i alla fall, och då ska det väl handla om något annat än min bloggkris (hur många sådana har jag inte haft egentligen?). Det är långhelg och jag mår bra. Igår käkade vi middag på Strandbryggan, satt där lääänge och hade det trevligt. Drog inte vidare sedan, överskattade Valborg gjorde ingen av oss sugna på att trängas ngnstans med massa ynglingar. Pensionärs-varning, ohyes.
DP sov hos mig, vilket självklart är mysigt. Jag sov jättelänge och när jag vaknade satte jag och DP oss på balkongen, drack kaffe, lyssnade på musik och läste lite tidningar. Älskar sådana stunder.. Solsken, mannen jag älskar, bra kaffe, nybakat bröd och härlig musik. Mer än så behövs inte för att göra mig lycklig.
Efter frukosten åkte jag till mamma och pappa. Nu sitter jag på altanen vilket jag också gjort de senaste timmarna. Jobbar lite, solar, leker med hunden, pratar i telefon, pratar med mami, papi och lillebror och äter gott (jordgubbar, pastasallad, brownies och så vidare). Altanen ligger helt i lä, solen skiner och havet glittrar framför mig. Livet kunde vara sämre.
Min lillebror var bakis som fan, men under en timma på altanen hade jag ändå en av mina finaste stunder med honom. Vill inte gå in på vad vi pratade om, men min lillebror är så klok. Han kommer att komma långt i livet. Dessutom är han världens härligaste människa och har världens största hjärta. Och det slutar inte där, han är jätterolig och kan alltid få mig att skratta. Har svårt att tro att det finns någon tjej där ute som förtjänar honom.
Har känt mig så missförstådd de senaste dagarna, men nu börjar allt kännas bättre igen. Jag och DP måste inse att vi inte känner varandra helt än. Vi har fortfarande massor att lära om varandra. Dessa kriser krävs för att stärka vår relation, det är vad jag måste tro i alla fall. Mina vänner (H jag vet att du läser) och min familj är guldvärda... jag älskar er för att ni alltid finns där, hur jobbig och svår jag än är. Kärlek.
