Snart är det midsommar vilket innebär att jag inleder min sommarledighet. Jag tar ut en ovanligt lång semester, men då är det viktigt att komma ihåg att jag som delägare alltid måste finnas till hands. Jag är aldrig 100 % ledig och plötsligt kan det hända att jag måste tillbaka till Sthlm om något dyker upp. Men det är värt det, för jag har mycket att se fram emot som jag aldrig hade hunnit med en vanlig ledighet.

Inleder semestern med Bohusläns skärgård, västkusten (bästkusten) för er som inte vet det. Där har min familj ett hus och vi (jag och min kärlek) ska fira midsommar med min familj och familjevänner. Ser framemot detta otroligt mycket! Längesedan jag firade midsommar med familjen, och vännerna umgås jag med på tok för sällan. Ska bli kul att presentera min prins för dem. 

Tennisvecka i Båstad står också på schemat, med dem som jag var i Nice med förra sommaren. Men en sak har förändrats, i år är jag inte singel och min älskade prins följer med. VB's familj har ett stort mansion där och vi är ett så otroligt härligt gäng, jag misstänker att det kommer bli sommarens bästa vecka!

Sedan blir det Grekland i en vecka med DP, VB och Glossy (också ett par). Inget hårt festande. Bara sol, bad, god mat och dricka dagarna långa. Underbart och romantiskt.  

Det är allt jag har planerat, men förhoppningsvis blir det en shoppinghelg i London för mig och H. Dessutom blir det nog en långhelg på Gotland (Kalliiiiss!) där min älskade vän Baby befinner sig stora delar av sommaren. Och de lediga dagar (som lär bli få) när det inte är mkt jobb flyttar jag nog ut till mamma och pappa på Lidingö. Trots att jag är 30 behöver jag en dos av 'hemma' ibland.


Random pics (ej tagna av mig): Bohuslän, Grekland, Båstad x2

Bohuslän, Båstad, Grekland, förmodligen Gotland & London. I mina öron låter det som den perfekta sommaren. NU KÖR VI!!

Vad hände med sommaren? Vad hände med att sitta på en uteservering med ett gäng vänner? Vad hände med att ligga i en park, sola och äta jordgubbar? Vad hände med att åka utanför stan, ligga på en klippa eller brygga, lyssna på musik, sola, åka båt och vattenskoter och ta ett iskallt dopp?
Ohyes, så fort sommarvärmen visar sig så tror man att den och allt vad det innebär ska vara förevigt. Hell no. Men en sak kan jag säga er, vad man än säger om det svenska vädret så finns det inget bättre än svensk sommar- när den väl kommer. Och att det är så ovanligt med dessa underbara dagar kanske är en bidragande orsak till att man uppskattar dom så galet mycket.

Dagens visdomsord från mig.  Tänkte fortsätta skriva här men jag tror att jag postar detta och skriver ett mer riktigt inlägg till istället. Pusss

Hej. Läste precis kommentarer från typ 2007 (uttråkad). Riktigt många läsare jag hade då. Nu är det rätt dött här på bloggen, men det har nog sin orsak - jag ger inte bloggen så mycket liv jag heller haha.

Idag mår jag bra. Har legat på Djurgården på en läig plats och solat med DP, Glossy och VB (även dom ett par). På menyn stod färska stenugnsbakade baugetter med diverse pålägg, brownies, jordgubbar och sist men inte minst rosé. Klyschigt som bara den, men finns det något mer vårigt och underbart än att sitta i gräset vid vattnet med goda vänner och dricka rosé.

Kändes skönt att umgås med VB och Glossy också. Dom är precis som jag och DP på väg att sakta(!!!) men säkert lämna sina förra liv med party varje kväll och inget ansvar. Jag börjar mer och mer längta efter att växa upp och bli vuxen. Jag är ju hela 30 år. Jag är inte riktigt redo att gå hela vägen ut än, men om  jag bara tar det lugnt och tar lite i taget så kommer det att gå så bra. Det bästa är att jag känner att DP också är redo. Det skulle jag aldrig trott om honom de första månaderna jag lärde känna honom. 

Jag älskar mitt liv som det har varit de senaste åren; jobb, fest, shopping, dating osv. Men jag känner att jag är på väg att göra andra saker av mitt liv. Jag säger inte att jag ska ge upp det där andra (okej dating, jag har ju DP nu) men jag värderar annat också nu. Jag värderar att en fredagkväll sitta hemma och prata om allt och inget med mannen jag älskar instället för att sitta och klänga på någon kille med en drink i handen på en svettig klubb med hög musik. 

Singel I Stockholm is fading away, och det glädjer mig.. ♥

Heeej! Detta är "SIS" kära vän "H" som skriver. SIS orkar inte blogga längre men eftersom det är några få som ändå kikar in här varje dag så tänkte jag säga hej, så ni får någonting att läsa.

SIS förra inlägg har varit lite deppdepp så jag känner att jag bara måste förtydliga en sak... SIS är lycklig och glad! Hon har en snygg och trevlig pojkvän som skämmer bort henne totalt och är världens charmigaste, hon är egenföretagare, har världens härligaste lägenhet, en garderob att döda för, världens mysigaste familj och sist men inte minst..VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER (syftar på en speciell he he gissa vem?).

Men trots att hon har det så här bra så finns det självklart alltid saker som känns jobbiga och svåra, och dom har hon lyckats riktigt bra med att dölja här tidigare I guess..

Själv dejtar jag en italienare.. vi har varit exclusive ett tag men vi har båda väldigt intensiva jobb och det är sjukt bökigt att hälsa på varandra. Thank god for skype säger jag bara.. annars hade detta inte varat länge. Det jag vill säga är..undvik att bli kär i människor som bor långt bort! Distansförhållande är sjuuuukt jobbiga. Men jag är så kär i denna man att jag inte kan släppa taget om honom. Men jag litar inte helt på honom.. han ligger säkert runt som fan där borta i Italy..medans jag sitter här hemma och saknar honom till döds. Har alltid varit en riktigt kåt och härlig tjej men nu är jag kär i den där jäveln och vill inte ha nån annan! Inte ens en sjukt snygg kille som stötte på mig i helgen... ett tag tänkte jag "bara ett one-night-stand kan väl inte göra någon skada...här sitter jag bredvid en kille som tycker jag är het och vill ligga" men sen så dök den där jävla italienaren upp i huvudet. Jag hatar kärlek. Jag hatar att jag alltid blir kär i fel killar. Jag lyckas alltid bli sårad. En liten del av mig vet att min italian-romance inte kommer att hålla länge..men jag är för kär för att erkänna det för mig själv. Fuck.   

 Sorry om jag är grov..men alla är inte lika fina i mun som SIS  och jag måste ju få passa på när jag är anonym hahaha. Jaja.. inser att ni kanske inte finner detta superintressant men det var typ skönt att skriva av sig lite. Kanske lånar den här anonyma-kärleks bloggen då och då..tsss?

Hejhej
Bloggen funkar inte just nu. Har mått lite allmänt kasst men jag har lyckats bli av med mitt dystra humör. Det som stoppar mig nu är det fina vädret och att jag helt enkelt känner att jag inte får ut så mycket av den här bloggen längre.

Men nu skriver jag i alla fall, och då ska det väl handla om något annat än min bloggkris (hur många sådana har jag inte haft egentligen?). Det är långhelg och jag mår bra. Igår käkade vi middag på Strandbryggan, satt där lääänge och hade det trevligt. Drog inte vidare sedan, överskattade Valborg gjorde ingen av oss sugna på att trängas ngnstans med massa ynglingar. Pensionärs-varning, ohyes.
DP sov hos mig, vilket självklart är mysigt. Jag sov jättelänge och när jag vaknade satte jag och DP oss på balkongen, drack kaffe, lyssnade på musik och läste lite tidningar. Älskar sådana stunder.. Solsken, mannen jag älskar, bra kaffe, nybakat bröd och härlig musik. Mer än så behövs inte för att göra mig lycklig.

Efter frukosten åkte jag till mamma och pappa. Nu sitter jag på altanen vilket jag också gjort de senaste timmarna. Jobbar lite, solar, leker med hunden, pratar i telefon, pratar med mami, papi och lillebror och äter gott (jordgubbar, pastasallad, brownies och så vidare). Altanen ligger helt i lä, solen skiner och havet glittrar framför mig. Livet kunde vara sämre.  

Min lillebror var bakis som fan, men under en timma på altanen hade jag ändå en av mina finaste stunder med honom. Vill inte gå in på vad vi pratade om, men min lillebror är så klok. Han kommer att komma långt i livet. Dessutom är han världens härligaste människa och har världens största hjärta. Och det slutar inte där, han är jätterolig och kan alltid få mig att skratta. Har svårt att tro att det finns någon tjej där ute som förtjänar honom.

Har känt mig så missförstådd de senaste dagarna, men nu börjar allt kännas bättre igen. Jag och DP måste inse att vi inte känner varandra helt än. Vi har fortfarande massor att lära om varandra. Dessa kriser krävs för att stärka vår relation, det är vad jag måste tro i alla fall. Mina vänner (H jag vet att du läser) och min familj är guldvärda... jag älskar er för att ni alltid finns där, hur jobbig och svår jag än är. Kärlek.

Söndag... trött trött trött. Kom precis hem från söndagsmiddag med familjen. Mami, papi, lillebror, Storasyster, SP och min älskade bebbo (Syrran och SP's dotter). Mammas och pappas underbara hund får inte heller glömmas!
Lekte med vovven och bebbo hela kvällen. Efter en låång vecka med massa krav så är det skönt att umgås med två små  varelser som bara är. Inga jobbiga frågor och krav på hur man ska bete sig. Bara ett gurglande skratt från världens vackaste med babyhull och de finaste ögonen i världen i kombination med bus med världens gulligaste och mjukaste... Kravlös kärlek.

För min och Drömprinsens kärlek är allt annat än kravlös. Jag älskar honom och jag litar på honom. Men ändå, det är klart det finns krav. Man måste hela tiden bete sig på ett vist sätt och vara på ett visst sätt med varandra. Jag påstår inte att jag inte är mig själv, men jag kan aldrig känna att vi bara är. Och jag tror att jag vet vad det är som ligger bakom detta.. rädslan för framtiden. Vi börjar bli gamla, vi måste skynda oss. Vi har massa saker i livet att göra inom de närmaste åren (helst). Enligt mallen ska vi flytta ihop, förlova oss, gifta oss och skaffa barn. Men vi behöver mer tid båda två, ingen av oss är redo. Men rädslan för att såra varandra i detta område gör att vi ständigt är på spänn när det kommer till sånt här.

Ett exempel är när vi ligger och ser på film... ett par med en söt nyfödd baby. Så sägs någonting i stilen "Jag trodde att det var kört med allt det där för dig efter att du fyllt 30".. Plötsligt spänner sig DP i min famn och mitt hjärta börjar bulta hårdare. JAG VILL HA ALLT DET DÄR! JAG VILL JAG VILL JAG VILL! Men inte nu, jag är inte redo. Men bara för att jag är 30 och i ett mer än stabilt förhållande så finns kraven där HELA TIDEN.

Vet inte riktigt om jag lyckades komma fram till något i det här inlägget.. Men men isåfall har ni ödslat någon minut i ert liv på svammel från en trött "Singel" I Stockholm.. Nu: sova.

Sitter på jobbet och trycker runt på internet. Har egentligen en hel del att göra, men orken finns inte. Känner mig sjukt omotiverad när det kommer till jobbet de senaste dagarna. Ingen aning om varför, brukar alltid tycka att det är kul och vara väldigt ambitiös. En riktig hard-worker alltså. Men inte just nu.. Blir alltmer sugen på N.Y i höst.
 
Ikväll ska jag på middag hos Storasyster och SP. Alltid mysigt att träffa min älskade systerdotter.. Och dom andra också förstås. Sjukt hungrig just nu, försökte dämpa hungern med en espresso från kaffemaskinen men blev bara ännu hungrigare, men får stå ut - man vill alltid vara hungrig när man åker hem till syrran och SP.

Drömprinsen ska med också, vilket gör mig glad. Vet egentligen inte varför, men antar att det handlar om att vi är så otroligt "stabila" just nu. Inget drama, bara han och jag tillsamans; en självklarhet. Mailade honom igår och sa "Middag hos syrran imorn, var där mellan 18.30-19, eller ska vi sammåka? Puss". Ser ni självklarheten, vi har gått förbi det där stadiet där man träffas och lär känna varandra och man är nykär. Nu är han en del av mitt liv på ett annat sätt - and I love it. Jag litar på honom, jag är helt mig själv när jag är med honom, jag är aldrig nervös när jag är med honom, jag älskar honom. Kanske låter trist och ospännande för er, men för mig är det fantastiskt. Har aldrig upplevt den här typen av kärlek, den här typen av trygghet hos en partner.

Nu ska jag hem och byta om, kjol och kavaj känns inte lämpligt (och bekvämt) när man vill leka med världens sötaste.
/SIS

Ps. Saknar kommentarer, även om ni bara säger hej är det uppskattat. Respons är alltid fint!